Aftonbladet – 24 mars 1851, sida 1

Manu tror UKVal I Sysklena alimant att den europgsiska freden icke räcker sommaren öfver, och i Preussen är man öfvertygad om ett nytt uppbåd på krigsfot till nästinstundande Maj, så snart Osterrike och Preussen åsämjats om centralmakten, hvarpå Ryssland arbetar med största ifver. Kan Österrike blott förmås till någon eftergift i sina anspråk, så skall ock Preussen låta sig behaga allt, för det stora målet att få bekämpa och besegra revolutionen; det skall då icke studsa vid några msteriel:a eller moraliska offer. I den romantiska ridderligheten ligger nyckeln till Preussens statskonst och till alla dess annars oförklarliga gåtor, och derföre utgör det lilla furstendömet Neufehatel, hvilket aldrig angått riket Preussen det minsta, utan blott var ett bihang till dynastiens titlar, ett bränmande sår, som oupphörligt retar till utbrott emot revolutionen i Schwiiz. Novemberpolitiken her förklarat att den icke skall gifva efter för folket, och den håller ord. En kraftfull styrelse efter dess sinne, d. v. 1. en styrelse som vet att genomdrifva hvarje enväldets nyck, är dess lösen. Några grundlagliga betänkligheter komma härvid ej ifråga, all strid om sådant kan betraktas såsom afgjord. Om folket talas icke mer; och hvad kamrarne beträffar, så äro de fullkomligt vanmäktiga. I första kammaren sitta en hop junkrar, geheimeråder, pietistiska byråkrater och dito professorer, tillsammans med judiska bankirer; i andra kammaren har det konstitutioaella partiet, under ouppbörliga nederlag, sammankrympt till 60 å 70 röster; och äfven bland dessa är största delen högst opålitlig; man kan der icke räkna på ett fullt dussin män, som skulle utan fruktan försvara folkets rättigheter, nämligen dem som de erkänna. Exempelvis må nämnas att högra sidan kunde i går framkomma med förslaget att antaga krigsanslaget i klump, på den grunden stt kammaaren vore obefogad till minsta prutning på utgifterna för statens räddningsoch stödjspeMare, — att inkast emot krigsanslaget vore detsamma som angrepp emot konungens makt noch värdighet; ty om soldaten märkte att någon annan än hans allerhbögsta befälhafvare haft någonting att säga i frågan om hans nytta seller skada, så vore vägen öppnad för armåens demoralisation Ministeren understödde wäl icke i allmänhet denna argumentation; men srigsministern förklarade att man måtte prata hvad man ville — han skul!e ändå bandla som ban tyekte; och denna förklaripg mottogs af högra sidan med bravorop jemte uppmaningar till talaren att stå på sig. En riksförsamling der dylika yttranden och appträden kunna passera, kallas i IBerlin konstitutionell; men den är tillika en spegel af den nuvarande tyska konstitutionalitteten öfver bufvud. Den allmänna harmen och värcjelsen vid detta samhälstillstånd åtföljas wäl lika allmänt af tron att det omöjligt kan bibehålla sig. Men jag är tvärtom förvissad att det består och blir vida värre; ända till dess söndringen emellan maktinnehafvarne och folken bunnit i hela Europa blifva alldeles oförsorlig, så att det då skeende utbrottet blir oberikneligt och ohejdbart. Men dessförinnan kan mycket hända och lång tid förfilyta. Vår tidningspress har på någon tid fästat sin uppmärksamhet vid de sociala rörelserna i den skandinaviska norden och i synnerhet de beryktade gåsmarscherna i Stockholm. Det tycks ikväl som ingen hade någon riktig reda derpå. ( allmänbet äger man hos oss föga kunskap om ställningar och förbållanden i Sverige; men så mycket tror man sig kunna förstå, att fråga der är om grundade och rättmätiga reformförsök, och att dessa hindras genom adeln och presterna, understödda af en del byrråkrater och stt hofparti. Den frisinnade delen. af våra tidoingar intressera sig lifligt för svenskarnes sträfvan efter grundlagliga förbättringar och så mycket mera, som man tror reaktionen äfven i Sverige ledas af ryskt inflytande. Naturligtvis är tyskarnes sinnesssämnipg icke lika vänlig mot Danmark; ehuru man är billig nog att mindre klandra danskarne för deras segerfröjd, ån våra egna för hånet af nederlaget. Tills vidare finner man sig likväl wid tålamodet, som också är en sedan urgammalt bekant tysk dygd; och bland alla wår egen stycelses sträfvanden är man icke så belåten med något, som med det för en östersjöflottas åstadkommande. Vi hafva gjort de bedröfligaste krigsrön med en sjökust om flere hundra mils längd utan något sjöförsvar. ÅA Preussens sida ske också de lifligaste bemödanden i Dresden, att komma i besittving af den så kallade tyska flottan, som nu multnar i Wesermynningen. Preussen har på densamma uppoffrat mer än loågon annan — öfver en million tbaler — Toch äger följaktligen de största anspråken. Man Itror sig också derföre kunna antaga att största delen så väl af skeppen som skeppsbyggnadsförråden kommer att tillerkännas detta land. Från och med nästa år skola redan 3 milliooer tbaler om året anslås till skeppsbyggnad, och man räknar att inom 10 år äga en flotta af omkring 100 skepp. Enligt regeringens reIdan färdiga plan komma deriblamd att befinJaas 12 fregatter om 60 bombkamoner hvar, 24 ångfregatter och ångkorvetter, flera mindre tlkrigsfartyg och 40 kanonbåtar. För närvarande tläro blott de sistnämnda färdiga; två nya ång-Ifartyg om 650 tons äro byggda i Englaud; en rlångfregatt för 12 grofva bombkanoner är nära -Ifärdig i Wolgast. Allt det öfriga står ännu -Ipå papperet, och hvad som bliir deraf beror på framtiden. I förrgårs nedbrann vår förrsta kammares församlingshus helt öch bållet, i följd af illa lanlagda rör till luftvärmningsanstalten. Skadan lvar icke särdeles stor, ty hela byggnaden bade I blifvit provisoriskt uppsatt. Första kammaren håller nu sina sammanträden i andra kammarens sal, till dess man hinner inreda koncertselen i spektakelhuset, densamme der vår nationalförsamling hölls. Hofvet har åter lemnat Berlin och dragit sig tillbaka till Charlottenburg. Drottningen är sjuklig, och slottets i Berlin omåttligt stora och höga rum, som nästan icke så att uppvärma, erbjuda icke någon treflig boning. I allmänhet ctall drattninsven. ssom det nåstås. po rm mm I MM Hörn