Aftonbladet – 19 mars 1851, sida 2

JuiningsDegaret 1 de iormoöognare Kretsarna,l tminstone hvad hufvudstaden beträffar, äfven lott på de sednare åren stigit till en förfiing i gommens och strupens fordringar, hvarfver man hör resande från vinernas hemland örundra sig, och som för de flesta husbål!l nåste räknas till öfverdåd, då det åtminstone fverstiger krafterna hos de flesta familjer som illhöra embeismannaklassev, i hvilken en så tor del af ungdomen ämnar inträda. Dennz illtagande yppighet bos oss är ock så mycket nera karakteristisk, som den äger rum samidigt med en inträdande återgång till mera nkelbet i detta hänseende i England och Frankike. Att en sådan böjelse att öfverbjuda hvarndra i kräsligbeter för magen, om den fort: ar, icke allenast skall verka dödande för ett sann menirg högre sällskapslif, utan äfven es med afund af den stora mängd som arbear i sitt anletes svett för det nödvändiga för lagen, och som nu, mera än förr, tittar in enom fönstren i de boningar som den anser ör välståndets, om detta också endast ligger å ytan, kan tagas för afgjordt, och öfverriften bärutinnan kommer väl också slutlien att medföra sitt eget korrektif. Men hvad nan egentligen bar att önska är, att sådant cke måtte ske för sent. Det måste medifvas, att det redan gått långt, om öfverriften och flärden i detta bänseende begynt mitta den ungdom, i hvilken samhället inom å år måste räkna sina blifvande ledare, och i kunna vid detta tillfälle icke undgå att ciera en berömd främlings yttrande, som vid tt besök bärstädes emottogs med mycken gästrihet, att han icke kunde undgå att finna sällkapslifvet i Stockholm särdeles vänligt och rikostigt, men förundrade sig att Stockbolms oerne icke nedlade litet mindre kostnad på ina gästabud och i stället litet mera på sina ator och deras renlighet, på erhållandet af rmnig tillgång på friskt vatten i husen genom n vattenledning, m. m. I alla fall utgör denna fråga om lefnadssätet i allmänhet, såsom förut nämndes, ett sär kildt kapitel, och om den äfven står i ett visst aussalsammanhang med lifvet vid universiteet, så följer deraf icke, att ej ett återförande ut detta sednare till mera sparsamhet borde vara möjligt. Vi vilja i detta afseende ingaunda sätta i fråga något vidare, än som må kunna anses vara en fordran af det sedebesrepp, hvilket måste göras lefvande framförallt 103 ynglingen under dess uppfostringstid. Der ir en sanning som genomgår verldshistorien, att få samhällsdygder i sina moraliska verkningar för framtiden, för enskild tillfredställelse likasom nationel kraft, kunna jemföas med sparsamheten, som derföre också utsjort ett utmärkande drag i de flesta unga ocb ippblomstrande staters styrka, hvaremot t. ex. Rom under de sista tiderna före sitt förfall ga! ett afskräckande exempel på motsattsen. Vi äro på intet sätt nog pedantiske för att yrka eller påstå, att ynglingen, med sinnet öppet för glädje och samhällighet, bör afstängas rån njutandet af lifvets beqvämligbeter, då sålant kan ske utan mehn för honom sjelf eller undra. Men bredvid denna sanning står i alla all den jernhårda nödvändigheten, som ytterst oJuder, att en hvar, som icke eger ärfd rikelom, måste taga sig fram genom sitt eget aryete, och derutöfver söka upplägga så mycket ör morgondagen, att han icke behöfver anlita andras hjelpsamhet för de dagliga behofven. På annan grund än denna kan intet sambälle, såsom ett helt betraktadt, bestå. Om derföre vid en inrättning, hvarest ett större antal unglom är församlad för att dricka ur vishetens källa och för att inhemta denna lifvets konst, på hvars utöfvande omedelbart derefter medborgarens existens hvilar, skulle hafva såsom ett allmännare grunddrag i lefnadssättet inroat sig en böjelse, att, med förbiseende af denna nödvändighet, tillfredsställa njutningsbegäret för 5gonblicket, utan tillräcklig tanka på framtilen, och om detta i sina följder drager med ig för mången ett så kalladt vigilans-, det vill äga skuldsättningssystem, som öfverlemnar åt le obestämda förhoppningarnas slump att ens kunna göra rätt för sig till dem, af hvilka man för tillfället sökt och erhållit undsättning, så lärer det ej kunna nekas att en sådan ton, i all den får gripa omkring sig, är både antisocial och djupt omoralisk, samt innebär en röta, som i första rummet blir förderflig för de individer sjelfva, hvilka icke taga sig till vara derför, och i det andra rummet äfven för samhället i det hela, genom förslappande af det ulvar och den stränga uppmärksamhet på sig jelf, den aktning för andras rätt, den nogyrannhet i förbindelsers uppfyllande, som utsör en af det borgerliga lifvets första fordrinsar. Det är icke alldeles utan att sjelfva den örsvarsartikel, som vi här nedan meddel2, ewuru för öfrigt mycket sannt deri förekommer, emväl i någon mån gifver stöd åt dessa be.raktelser. Det är icke alldeles utan, att förattaren synes anse Jitet rummellif emellanåt samt ett och annat rus såsom en nödvändighet för att upprätthålla ungdomens spirit emellan studiernas vakor, och att han tror dem som icke deltaga i ett sådant lefnadssätt enlast blifva upptorkade psdanter. Utan attbehöfva alltför strängt fördöma, om sinnet äfven skulle blifva något mer än behöfligt upprymdt vid ett och annat tillfälle, och medgifvande oämpligheten af att vilja göra de studerande till Anachboreter eller Frappister, tro vi likväl att sjelfva den insända artikelns sätt att resonera öfver denna fråga ligger en karakter, som icke recist är den rätta. Hufvudfrågan måste, i vår tanka, alltid återföras Jerhän: Ar den rålande andan vid universitetet, i afseende på det allvar och den tarflighet i lefnadssätt, som anstår en till större delen mindre bemedlad aingdom, helt och bållet sådan som den borde vara? Förekomma icke ofta nog tillfällen, då en samvetsgrann yngling, om han under de depenser, hvartill kamratlifvet gifver anledning, erinrade sig huru mödosamt bans fader får svida och arbeta för att åstadkomma de rekommenderade bref, hvilka kanske redan äro ragna i beräkning för ett gladt kotteri, måste känna sitt bjerta svida, eller då medvetandet säger honom, att pjutningen sker på andras I fo 8snnJ sg a utt han kbavräl nat utvärsarna att