Aftonbladet – 19 mars 1851, sida 2

Studentlifvet i Upsala. Vi hafva i denna dagens blad lemnat rum för ännu en från Upsala insänd artikel rörande sfvanskrifne ämne, till svar på den förut besanta framställningen i Upsala Correspondenten. Till följe af gjordt förbehåll tillägga vi au jemväl för egen del några betraktelser. Författarne af de båda sednare insända artiklarna hafva, såsom läsaren ser, båda till en bufvudsaklig del velat underkänna eller åtminstone förringa de uppgifter som författaren af artikeln eller artiklarna i Correspondenten gjort angående Studentlifvet. Vid sådant förbå!lande, och när genmälena genom Aftonbladet komma författaren i Correspondenten tillhanda, förmoda vi att han icke underlåter upptaga deamma och söka hemula sin framställning. Sålant kan icke vara öfverflödigt och synes till och med i hög grad skäligt, då frågan så lifligt måste intressera alla föräldrar, slägtingar och pålsmän till den ungdom som vistas vid unisersitetet. Otvifvelaktigt kan också en ytterligare närmare pröfning af tvisten till dess rätta halt lämpligast föregå på stället, under kontroll af dervarande publik, som känner till sn mängd serskilda förbållanden, hvilka, redan Slott på några mils afstånd, icke kunna så noga vitsordas: Vi anse oss af sådan anledning icke behöfva ingå i specialiteterna i de serskilda artiklarna. Men hvad gom icke lärer kunna bestridas, och om likväl utgör en vigtig punkt för diskussionen öfver ämnet, ja, som svaranderna sjelfve emväl till en viss gräd medgifvit, är att stulentlifvet vid universitetet på den sednare tiden företett en allt mer tilltagande lefnadssostnad. I detta afseende har man visserligen icke så egentligen att uppehålla sig vid de depenser som de studerande hvar för sig göra -medan sådant i allt fall måste slutligen bero vå hvsrs och ens eget råd och vilja. Men så vidt, som det enskilda lefnadssättet tager en å öfvervägande riktning, att det bildar en allmän fon, hvarifrån individen har svårt att kilja sig, om han icke äger en desto större xarakterssjeifständighet, som icke ens viker för kamratlifvets leende fordringar och behag, eller om sådana tillställningar ech samqväm, der ett större antal är församladt oeb från