Aftonbladet – 15 mars 1851, sida 1

Kabinetts:ekreteraren Petrus Amatus, baror af Hartwig, var en väl växt, något blek, ung man, med sköna a2nletsdrag, som röjde någo vekt qvinligt. Hans stora, djupblå ögon öfverensstämde med den mildhet, som var lägrad omkring hans kinder och behagliga mun. Han syntes klok, lugn, men något melankolisk, och i sjelfva verket torde han icke känt sig lycklig. Uppfostrad i en stor stad och der en bemärkt medlem af den högsta societeten, hade ekonomiska förhållanden nödsakat honom att emottaga anstälning vid ett mindre hof och försaka de intelligenta njutningar i en mer: omvexlande krets. Hela detta lilla Hska ho kunde vara amusant nog för tre veckor, mer på den fjerde blef det tråkigt och på den femte odrägligt. Emellertid sade man, att baron Hartwig icke ogerna skiljts ifrån sin förra omgifning emedan en obesvarad böjelse längre tid fjett rat honom vid en skön cch snillrik dams talrikt bespinda triumfvagn. H. BREF-FÖRVEXLING. Vi fiona nu den unge baronen en morgon allena i hertigens kabinett, genommönstrande den sista från postmästaren ankomna brefsändningen, hvilken kopisten konstfärdigt öppnat och lagt på bordet framför honom. Han satt tankspridd lutad öfver en mängd krämar-utanskrifter, skutande bort det ena efter det andra af dessa prosaiska bref. Huru platta och intetsägande voro de fysionomier, som fram blickade ur des:a penndrag! Ljuslockiga, rödkindade och välmående själar, bvilkas högsta åstundan var, att en handelsvän måtte sända en bal kaffe eller en kista socker, eller att en debitor måtte betala en räkning på ire gulden. Och likväl, huru intressanta, huru egendomligt utpreglade, buru uppfyllda af snille och djup possi kunna fysionomierna vara, hvilka äro liksom målade med luftiga, för det kroppsliga ögat ofattliga färgtoner på den hvita grunden, hvarö ver en lätt hand dragit sina linier! Skuggan, som själen kastar, den inner