Aftonbladet – 13 mars 1851, sida 2

som den Rättfärdige, hvilken öfver molnen väger handlingarna, bestämt för dig. Den jättestarke mannen stod för första gången skakad, nästan tillintetgjord framföre den väldiga qvinnan. Det sjöd inom honom, men raseriet kunde icke mogna; äfven den iskallaste samvetslöshet måste smälta för sanningens strålar. Med möda samlade han sin själskraft. Jag viker för dessa vansinniga beskyllningar, som blott kunna förlåtss ålderdomen, som i sin svaghet jollrar oförnuft. Då jag med ett min konungs regemente åter synes i detta mitt slott, skall jag tilltvinga mig ett annat mottagande! sade han med sammanbitna tänder, gick och ropade med dundrande röst efter hästarne. Utmattad nedsjönk baronessan på en stol, men hennes strålande öga förkunnade seger. XV.