Aftonbladet – 13 mars 1851, sida 2

-riksdag var den metalliska kassan 22 millioner och llbankens utelöpands skulder 47 millioner. Skilnaden i luti proportionen ligger i dagen. Jemför man sventi:ka banken med t. ex. den engelska, så finner man dsn sedaares metalliska valuta uppgå till 46 mill. -Iserling och den utelöpande sedelstocken till 20 mill. 1 E, hvaremot i Sveriges der metalliska kassan är 412 millioner rdr och sedelstockan 22 mill. samma mynt, s,ech att sålunda Sveriges ställniog i detta hänssende är så mycket simreän Eaglends som A till 40. :Deraf sköpjes nogsamt, att förstärkning af den metaliska Kassan behös. Man borde åter bringa den till det belopp, den i medeltal utgjort sedan realisa-Itionen begynte. Hvad det belopp beträffar, som borde reserveras för bankens räkning, vore ändamålsenligt att derför inköpa silfver. Ej genom att upptaga lån bör bankens ställning förbättras, men 1 Jom man har medel utelöpande och upptar dem, blir förbållsndet ancorlusda. Vidare genomgick och med fj vanlig sakkännedom och klarhet kriticerade talaren Ida åsigter i ämnet, som af åtskilliga reservanter I blifvit framställda ; synnerligast påpekades den förIsigtighet och betänksamhet, som i hr Mannerskantz -Ireservatioa förmärkts, då nämnde reservant entydt, Jatt bsnkovinsten skulle kunna utgå som lån åt riks I gäldskontoret, samt användas till landets förkofran. JEa sådan förkofran ansåg dock hr I. ej kunaa ske hastigt eller på en gång, utan så, att man på ennat sätt och i största öfverensstämmande med bankess hufvudsyftemål borde genast betrygga densammas ställning. Professor Agardh hade mathamatiskt bevisat behöfligheten ef konsolidering. Det bästa sättet att kunna understödja handel och näringar vore, att banken sjelf stode på en fast punkt. Barken var en ädelsten i Sveriges krona, som synnerligen behöfds bevaras. Sutligen fann hr I. det besynnerligt, att landets ställaing skulle hafva blifvit förbättrad sedan dess skuld ökats med 46 millioner edr, och vidblef sin i reservationen uttalade åsist, att endast 500.000 rdr för hvardara af åren 1854 1852 cch 4853 måtte af bankens vinstmedel till riksgäldskontoret utgå. Hr Gezelius tyckte, att någon tillökning i bantens grundfond, eller någon förökad lånerörelse, ej vore af behofvet påkallad, eller skulle tillskymda landet någon fördel. I hufvudsaken instämde han uti br Åktermans reservation och föreslog att af vinsten att årligt belopp af 900,000 rdr skulla till R. K. öfverlemnas, då likväl 200 000 rdr återstode till bankens konsolidering. Innan dock omröstningen begynte inskränkte hr G. sin, frikostighet till 800,000 riksdaler. He Palander höll ett mycket långt föredrag huf vudsakligen i samma syftnina gsom den, hvari hr Mannerskentzs re-:ervation är affattad, hvarjemte han instämde uti hr Schwans yttrande och tillade, som ett yttorligare bevis på landets förkofran, den handelsflotta med sina skummande kölar på alla haf, hvaraf Sverige är i besittning, o. s. v. I de ljusaste färger skådades framtiden, och tillstyrkte tal., att om ej 800,000 rdr lemnades af banken, den måtte i stället gifva 900,000 årligen. Hr Ekenman gillade första tal:s motiver, men ej den konklusion hvartill han kommit; ansåg att 200,000 rdr ej kunde konsolidera bankenioch att det vore godt för landet, om den besparade vinsten åter utsläpptes, hvilket skedde med större fördel på anslagsväg, än gerom lån. Instämmande med hr Mannerskantz deri, att medlen borde användas till industriens och nväringarnes upphjelpande och anläggning af skolor, yrkade han återremiss samt att 900,000 rdr måtte beviljas. Hr Lindström fann utsk:ts betänkande knapphändigt och gillade den synpunkt, hvarifrån hr In debetou betraktat saken, nemligen i att först afse bankens konsolidering, till följe hvaraf han med nämnde tal. instämde; äfvenså hrr Berg och Grape, tilläggande, att medlen måtte användas för produktiva ändamål. Hr Hörnstein anförde: Bankens ändamål är 4) att upprätthålla myntvärdet, 2) att uppbjelpa industri och näringar, samt 3) att bispringa staten. Nu hade man omvändt förhållandet. Orsaken till landets framgång hade man funnit ligga i skuldsättningen, en i sanning förvånande orsak. Hvad industriens befordrande angår, hvartill man vill använda de omrörda medlen, så äro propositioner väckta från reg. om ungefär 4 mill. rdr anslag och genom enskilda personer motioner till ungefär enshsnda belopp, eller tillsammans 9 mill. rdr. Härjemte har R. K. tiligång ef 4,200:000 rdr. Lägges nu 500,000 till, så bör härmed de omtalade fruktbärande företagen kunna åstadkorfimas. Man vill befrämja industrien men ej lånerö:elsen, så att man både i Götheborg och Malmö längre tider får vänta på penningar. Det är väl godt att hafva jernvägar och hamnar; men har man ej penningar att röra sig med, lärer man dermed föga hafva uträttat. Af de 6 millioner, som förut blifvit åt statsverket anslagns, åro 2 använda till fängelser, 2 till danska kriget, o. s. Vv. År det att förkofra industrien? Ett annat skäl är, att om man pu ger bort hela summan cobl sedan behöfver konsolidera banken, man ej vet hvart man skall vända sig, då deremot, om i fall nu 500,000 lemnas och det sedermera skulle blifva briljanta partier för banken, man vore i tillfälle at: anslå mera. Han instämde med hr Indebetou. Hr Rinman: att det varit en oriktig synpunkt hvarifrån man utgått, då man först afsett hvad staten behöfver. Man hade först bordt tillse hvad ban ken tål. Han skulle önskat att men i första rummet anslagit 4 mill. för bankens räkning. Gillade hufvudsakligen prof. Agardhs åsigt och yrkade bifall vill betänkandet; detsamma gjorde herrar Sundin, Bergman, Brinck och Halling, den sednare på ett dögst utförligt sätt och i den mening, att banken iogaluada behöfde någon ytterligare konsolidering, då den har en grundfond af 40 mill. Han ansåg att bankens konsolidering ej berodde af den met. va luta, dea innehade, och jemförde dess ställning nu med densammas 1843 då den endast egde 3 mill. i met. valuta; fann den nu större, hvarjemte tal. trodde att en stor qvantitet dsraf nu låg i våra fickor i stället för de förr cirkulerande småsedlarne. Dessutom var kontrolloch stämpelafgiften på ädla metallerna betydligt större än förr, hvilket visar att silfret finnes i landet, och banken har slutligen utom met. kassa, jern och andra realiserbara metailer. Till följe häraf skulle tal. helst önskat se hela vinsten gå till Riksg.kont., för produktiva ändamål etc. men starnade dock vid medelvägen eller utskottets betänkande. Hr Lagergren hade inom utsk. tillhört den minoritet, som önskade att hela vinsten tillfalllt riksgäldskontoret. Han hade återtagit sin tillernade reservation, sedan hr Mannerskaniz så nära råkat uttrycka hans tankar; dock ville han ej låta sin åsigt vara okänd för ståndet, utan uppläste ett längre anförande. Han medga! visserligen, att exporten aftaTr a rr rr Rn Rn TTT RR TT TT a mm bs rn I Or rr Ä OO MO ( I f 1 L I om den Rättfärdige, hvilken öfver molnen väa ser handlingarna. hestämt för dig.n 1