Aftonbladet – 13 mars 1851, sida 2

Jag har icke hitkommit, signora, för at tvista med er, ännu mindre att underkast mig något förhör. Svärdet är draget, stri den på lif och död med Genua är börjad Pligten gör minuterna dyrbara. Jag kom blot för att efterhöra mina egendomars förvaltning Hvad ni samlat i penningar, hvad baronen: arf innehåller af guld och klenoder, måste v nedlägga på fäderneslandets altare. Hvad : våra byar och hyddor kan bära vapen, måste genast uppbådas och beväpnas ur vårt slotts rustkammare. Huset Ornanos manliga medlemmar befalla vi att ställa sig i spetsen fö) legionen ifrån dessa dalar och skyndsamt för: dentill den plats, der vi tänka plantera vår fana. Under detta stolta tal röjdes en häftig rörelse hos den gamla slottsfrun. Våra egendomar! Vårt slott? frågade hor med föraktligt hån. Bår jag icke ert namn jemte mitt eget! Har jag icke pergamentet hos mig, som gö1 mig till baronens son och arfvinge? frågade han spotskt. Baronessans hvita, mågra band höjde sig långsamt, visande på den aflidne siottsherrns bild i kroppsstorlek, som hängde på väggen och Bastelicas blick följde ofrivilligt den spökIka rörelsen. Djerfves ni skåda upp till denne och inför honom upprepa era anspråk ?, sade hon med dof ton. Fruktar ni icke, att han nedstiger ifrån väggen och frågar: ,Hvad har du gjort med min högsta skatt, som jag obetänksamt kastade i dina glödande molochs-armar?, — Hennes stämma höjde sig nu till den mest sönderslitande ton. Ut ifrån dessa murar, der jag är och förblifver herrskarinna, så länge en blodsdroppa flyter i mitt hjerta. Ut,innan f.dersförbannelsen störtar dessa murar öfver dig, mördare ifrån afgrunden! Blodsbämden borde med knif beväpna min qvisnoband, men 2g öfverlemnar dig åt en högre bämnare, som ängesedan tecknat dig. Djefsu: i menniskosestait, befläcka oss icke lingie ed din förvestade härvaro! Ut, brodermwö:dsse, faderuördare, modermördare, din mas2s mördare, it! ty jag vill icke vara vittne til det straff,