Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 2

njoch konungen: den sednares ridderliga stol rhet, oaktadt en fånges, reser sig mot den fö -res lågsinta beräkningslust och fega list på e g så storartadt sätt, att i flera ögonblick d -herrskände ser ut som en besegrad. Deni n I kamp kan ock tillfälligtvis här inför åskådare ögon anses stegrad genom rolldubleringen, em dan den förekommer som ett slags enskild kar Jäfven emellan hrr Almlöf och Dahlquist, s som sceniska artister: hvilkendera nemlige flskall vara den bästa kej:aren och den bis tl konungen. Saken är icke lätt att afgöra; me I det vissa blir, att publiken härigenom får nöj tlatt se såväl den eva som andra rollen tage I på olika sätt, och i begge fallen med intress :lOm sjelfva stycket, hvaraf vi vid ett föreg: J ende tillfälle redan gjort en kort exposå, vilj vi nu icke vidare yitra oss, än att den lyc kade öfversättningen betydligt bidrager till de behag man finner i den jemna och flytand dialogen. Kanske skulle några förkortninga bär och der icke bafva skadat. Pjesen, ur sprungligen fransk och till icke ringa del an lagd på att smickra fransmännens national känsla genom dena chavalereska höghet oc vackra dager, hvari den franska konungen fram ställes, hade äfven häri ett motiv att närmar utbreda sig öfver hvarjehanda, som kunde in laga fransmännen, utan att till samma grac fängsla oss. Emellertid torde det icke var så lätt att säga hvad som egentligen borde ku peras, emedan intrigens — eller rättare intri sernas — kedja ingensädes utan skada kai afbrytas, och knappast någon scen föregår, son icke tillhör denna kedja. — En Saga af Drott ningen af Navarra, kommer ånyo att gilvas morgon afton, och den dramatiska scenens äl skare skola således säkert ej lemna tillfälle obegagn.dt att njuta af detta slegs högre och finare drama, som eljest ej så ofta presenterar siz, och som geaom de många lyriska aftnar. hvilka nu, efter hvad man säger, låra vara at! vänta, torde på en tid blifva desto sällspordare. Rn rn — Uti Morgonbladet för i dag har åter en insändare uppträdt, af samma skrot och korn som den, hvilken för ett par veckor sedan försökte skrämma upp den goda svenska allmänheten för de förfärliga vådorna af amiralen sir Edmund Lyons hitsändande såsom engelsk minister; möjligtvis är det ock samme man som inyo är i rörelse, men saken angår nu den kungliga propositionen angående upphäfvandet af den transatlantiska tull-lindringen och är framställd såsom en förfrågan till Aftonbladet. Morgonbladsinsändaren förmäler nemligen såsom en bekant sakn, att den ifrågavarande kungliga propositionen om nämnde tull-lindrings borttagande vär en följd af gjord framställning från engelska kabinettet. Lika litetn, säger han vidare, är det någon hemlighet, att ,denna framställning varit beledsagad af den photande insinuationen, att derest gehör icke slemnades åt engelska kabinettets önskan, de rättigheter, som genom brittiska navigationsslagarnas; upphäfvande blifvit inrymde åt svenska likasoro andra nationers fartyg, torde för de förra blifva inhiberade och återtagna.n Härefter utmålas det, hurusom den transatlantiska tull-lindringens borttagande hufvudsaklisen ligger i det engelska intresset,, som dergenom förmenas kunna bemäktiga sig hela marknaden med de kolonialvaror, som nu gå direkt rån produktionsorten till Sverige, och siutlisen ställes en enträgen begäran till Aftonblalet att utlåta sig i denna fråga. Vi skola med anledning häraf gerna stå till jenst med några erinringar. För det första få vi då fästa uppmärksameten på, att sjelfva den förutsättning, hvarpå Morgonbladsinsändaren uppstaplat detta nya örsök att ställa den engelska politiken i en så örhatlig dager som möjligt, är i hög grad osanolik, och efter all anledning endast existerar insändarens egen inbillning; den nemligen, tt regeringens framställning angående berörde rende skulle varit föran!edd af någon hotelse rån engelska kabinettet. Det som verkligen r bekant, och således ingen hemlighetx, är: emligen, att frågan om den transatlantiska ullens borttagande redan var föremål för öferläggningar vid sistförflutne riksdag. Komrerskollegium hade redan då tillstyrkt den ransatlantiska tull-lindringens upphörande; preidenten Skogman yttrade sig derför och man iste redan då, att en proposition skulle kom1a vid denna riksdag. Saken var också under fverläggning inom riksstånden. m den engelska hotelsen angår, så är den så ycket mer otro!ig, som den engelska navigaonslagens upphäfvande skett utan vilkor af f I d ä r Hvad den af insändaren gjorda suppositionen ; n 1 u I igon förändring i fremmande nationers mavi-; tionslagar, och insändaren har sjelf ådagalagt imligheten af sin sats, då han anfört, att enIska fartyg hafva samma rätt som de svena till den transatlantiska tull-lindringens åtutande. Vid detta förhållande fästa vi Mormbladets uppmärksamhet på nödvändigheten t hålla efter insändaren, att denne må göra mare reda för, hvarest han fått tag i nämnde telse, hvilket annars måste anses såsom en gnaktig uppgift till allmänhetens förvillande, u en sak, som för närvarande ligger under I ändernas pröfning. Vi göra denna hemställan särskildt med afti ende på den uppmaning som blifvit ställd d I Aftonbladet, att få veta dess tanka i huf-vi dfrågan. För öfrigt företer sig för oss en8 s svårighet att i detta afseende yttra något 0 r än vi redan gjort, och detta af följande v, ak ilda anladning Åftanll Ila Ope a