Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 2

Article Image
SSK MA min själ med skuld. Och hvilken domstol ka fördöma en handl!iag, som den obetänksamm gossen begick? Hvarföre, Luciano, om du nå gonsin älskat mig, råda mig till att som e äre!ös, pligtförgäten flykting genomströfva verl den? Komme, hvad himlen velat som pröf ning sända synderskan, skall dock Vaninma al drig ådraga namnet Ornano minsta skymf; och vore du icke sjelf beslägtad med detta nämn — vore jag icke förvissad om din dygd, sEulle jag se en oädel afsigt i allt hvad du grymt ccl omildt meddelat Sampietres maka. Den unge riddaren ryste krampaktigt, han ansigte blef blekare, hans läppar darrade, di han långsamt föll på knä för Vanina cch tryckte hennes klädningsfåll till sina läppar. Gud beskydde digi sade hob, jag reser redan i dag till Poitou, till Ludvigs af Bourbon armå, för att af ett svärd söka förlo sving ifrån en smärta, för hvilken jorden icse har någon balsam. Detta farväl — är ett farväl för alltid. Mötes vi engång i dea selighet, der ögat skådar klarare, der ivfir högsta domarens ansigte alla hjertan ligga öppna, — der skall du finna huru orättvist du bemött den fsstaste trohet. Din bild skall bifva min sista dröm, ditt namn mitt sista ord, då jag förlossas af ett kättarsvärd., . Ett ljud af starka, häftiga röster närmade ig nu ifrån en sidogång. Luciano steg upp, log kappan öfver sitt ansigte och försvann i utonskymningen emellan pelarne. ;Hvad bar du gjort, Vanina? Hvilket hjerta var du förskjutit? klagade Eugenia, Intande sig atill väninnan; men denna ropade lifligt förkränd: Denna stämma känner j:g! Vd alla heliga! et är Sampietro. EX. Genera! Baste!ica gick veriliven. följd af rosper Örnano cch Malespins, me stoca steg senom gaileriet, och han, spiju cv blick fö jades redan på afstånd foörskand pa Vanina, om skyndade emot honem. åten 11 helsning äckte han henne blott böra ha: den och, likom attröttad sträckande sig på nn stenänk, slog hans funga svärdslida russlande emot narmorgollvet. Andtligen äro wi här, lyckligt undsluppne igerns käftar, sade han med;rå stämma. Sätt

11 mars 1851, sida 2

Thumbnail