dig jemte oss, Vanina; den långa audiensen ho konungen har dödligare tröttat oss än en he dags slagtning. Ni här, utan att Vanina visste det? fråga de hon förvånad. Ni har redan talat vid ko nungen ?, Nära tre timmar, med er tillåtelse, mir ädla frul svarade han vidrigt leende. Gif. tet, hvarmed genuesarne öfvermättade mig, måste ju finna ett aflopp, innan galanteriets anspråk kunde tillfredsställas? Ni är frisk, min sköna dame, och har, som jag hört, förstrött er på bästa sätt under rain oförutsedda frånvaro ? Eugeria förskräcktes öfver den flammande blick, som åtföljde denna fråga — och då hon höjde ögozen till den ormbekransade furie-masken, som på väggen, huggen i sen, sänkte sig öfver Sampietros hjessa, kunde hon för sig icke lölja, att emellan begge fanns en fasansfull likbet, och hon sökte ovilkorligt efter den stympade bods-handen. ;Hvad er maka tillåtit sig har skett på Msespinas inrådan och i följd af konungens beallning!. svarade Vanina, icke utan bäfvan. Hans majestät skulle säikert känt större lädje om du varit ännu mera hörsom; men j!erföre fredade dig namnet Bastelical svarade an mildare. Lugoa dig; jag känner hvarje litt steg — och är nöjd med dig. Och hvar lemnade ni min far?, frågade hon ågot modigare. xEriora mig icke derom, Vanina,v fortfor han den förra sträfva tonen. Den helige fodren kune blott lösa mig, ty han blandar sig icke gera i fremmande politik — och Ornano — Gud ;yrdömel — anses ju ännu för Genuas unersåte. Men sedan denna hand nu är fri skall en gamle baronen icke länge vid Genuas bord a sitt salta nådebröd. — De Jumpna sidenrämerne der hafva utfordrat mig — och vwid an-Sebastians svärd, — länge skola de icke . vänta! Emellan konungen och mig är öfver-). nskommetl: att då jag anskaffst en flotta, skali, id samma tid en fransysk armåe rensa Korsi-: 2s stränder jfrin obyran. Tiden ären dyrbar! ara — och den får ej förslösas i overksam-w et. — Upp! Malespina, låt sadla fruntimreng!c istar, våra äro det redan. Påtagen ridkläder-c , mina damer, ty ännu i natt ledsaga vi er!t