Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 1

NDSTRÖMS vii Hölorget, hörnet al Gamla Kungsholms. vid samma gata; i H. KRooKS, J4 414 vid Storgatan ; och 2 banko raden for de ofrige gångerna sammia -— REST IAGSEIT IFYEREE SRS ans planer och som kunde blifva skadiigt att ffentliggöra; men att sedan kriget nu var siuadt, rapporten hade blifvit lemnad till bestyelsen af invalidfonden för ait utgifvas, jemte ;n karta, i sammanhang med berättelserna om ffårerna vid Missunde och Fredrikstadt, m. fl. Regeringen har återtagit sitt förslag om inkomstskaiten för denna session, sedan dess afgörande blifvit så fördröjdt, att den ej i år kunde komma till uppbörd. Ministern förkdarade, att regeringen ansåg emellertid myctket för framtiden vunnet, genom de upplysninigar som riksdagens kommitte lemnuat, ehuru han ej trodde stt dess åsigter i allo voro riktiga. Dessutom vore det nyttigt ait iaga i betraktande de invändningar, som t. ex. i England göras mot denna beskattning. I Rendsborg har det väckt stor ängslan, att ett lås till ett krutmagasin befunnits söndierslaget. Man misstänker snarare att försök gjoorts till mordbrand, än till stöld af krut. Konungen bar utnämnt gebeimekonferensridet v. Tillseh, som fört styrelsen i Slesvig, till riddare af Elefanten. FRANERIEE. Eburu nationalförsamlivgen den 28 Febr. med en wajoritet af 340 röster rot 319 satte sig emot en ny ajournering af Cretons motion avgående uppbäfvande af landsförvisningsdekreterna mot de båda bourbonska linierna, återtog den likväl följande dagen sitt beslut; efter en temligen vidlyftig diskussion beslöts då att på 6 månader ajournera motionens pröfning. Den majoritet som förstnämnde dag satte sig emot pröfningen var bildad af mycket olika elementer: af sådana som önskade motionens definitiva förkastande, och af sådana som ville genomdrifva den. Uader den egentliga diskussionen skiljdes de åt och venstra siden föremade sig med legitimister och bonapartister exmot förslaget. Största delen af venstra sidan vilie rent af förkasta motionen; men legitimiister och bonapartister, som ville rädda skeneet af ädelmod, sökte dölja förkastandet under en ling ajournering, och deras åsigt segrade. Bland andra yttrade sig Berryer. Ehbhuru ban medgaf att förvisningslagarne voro förrbatliga, protesterade han likväl mot deras wpphäfvande. Det var icke lagens, menade han, utan revolutionens princip, som uttalade landsförvisningen; för att upphäfva den måste principen, och icke lagarne, förändras. Förändrades endast lagarne, så vore det ett falskt ädelmod, som nedsatie deras personliga värde, hvilka revolutionen hade störtat. Af detta skäl och derföre att agitationer miste blifva följden af de furstars närvaro i landet, hvilka representera en princip, röstade han emot förslaget. Mera ärligt lät Desmousseaux de Givre förstå alt legitimisterna endast såsom konung ville hafva grefven af Chambord tilibaka till Frrankrike. Justitieministern de Royer förklarade i rregeringens namn, att den i afseende på sjelfva principen slöt sig till motionen, som den ansåg för rättvis och ädelmodig, bvadan också initiativet i denna sak egentligen hade utgått från presidenten; regeringea ansåg likväl icke ögonblicket för lämpligt, emedan de landsförviste priosarnes närvaro i landet miste föranleda sgitation. Barlhelemy de S:t Hilaire yttrade sig i d2 moderata republikanernas namn för motionen, hvaremot en ledamot af yttersta venstern, Dufraisse, bekämpade den med yttersta häåftighet. Hen uppställde den theori, att en konungaslägt miste intill sista led plikta för sina fåders skuld, så vida de icke afsade sig slägtskapen, hvilket de förvista priosarne icke gjort. E:t yttrande att alla de som röstat emot Ludviz XVI:s död voro förbrytare uppväckte ett häftigt tumult Cen förbanduängarne kunde först efter längre afbrott fortsättas med det resurvar som ofvan blifvit angilvet. Från Peris skrifves den 2 dennes: sFörkastaedet af Cretons motion sysselsätter uteslutande den allmänna uppmärksamheten. lEfier Berryers perfida uppträdande i går anses Jen förening mellan orleanister och legitimister lomöjligare än förr. Den bonapeartistisxa preiIsen öfverhopar Berrser med loforda. Iaom pressen hafva endest Journal de; DI bats, Messager de PAssemblee, Evcaement, ilPresse och Ocdre uttalat sig för Citons m9oill expeditionskåren i Italien. Mot anslaget röstade först Emanuel A-ago, som med de mörkesie färger skildrad2 den påfliga regeringens reaktionära fanatism och påstod att man genom expeditionen icke uträttat det ringaste titt fördel för det romerska folket eller för Frankrikes inflytande, som vore alldeles intet i jaförelse med Österrikes. en nye utrikesministern Brenterframstammade ett mindre lyckadt svar, som endast föranleddse skratt från en stor del af församhagen. -I Mathieu (de la Diöme) förnyade Aragos an-I fall i en äsnu bittrare form; han visade, huru rn) hatad och föraktad den påfliga regeriogem var -li Rom, och huruledes Frankrike genom att påaltvinga romerska folket en sådan regerivg bandpx EROS RE OTKETEOSETARESETSRNSSSST ANDEN 7 Alieioc!a ranade Vanina i cunhar ångact hat3mlanda