Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 1

a som a gisslan och borgen för Kor:ikas fred och äfven för denne Sampietro, som med feg list begagnat den helige fedrens pallium till reddningsplanka.n Casaconi, tala skonsammare om min herre!, inföll Vanina. Sanning är min korsikeanska ädlingsdygd, ortfor dea unge mannen; åfven din vrede kan icke förmå mig att sfvika ifrån den. — Nej, Vanina, Om än du med en ed vid de heliga elfvatuserde jurgfruraa försäkrade, att du älskar denne Basie ica, skulle jag icke tro det. Insen droppe blod i dina idror bkasr viiddjurets, och 1ka känsla är ju allud kärlekens skapiriona. Ol! Hvsrföre ver min kärlek en så blyg, rädd dufva? Hvarföre tillslöt vördnaden mina läppar? Hvarföre hoppades jag på himmelen och trodde, att den skulle vara den from ma, rena och stilla kärlekens beskyddarag cen föra den till målet? Lik örnen hade jag bort störta på rofvet, — 1å oc vild, som soldaten i en bestormad stad, hade jag bort wstråcka en oren hind efter den ofläckade klenoden och våldsamt, likt midnat!ens röfvare, bortföra den. Ingen qvisna förmår fatta en from maalig körlekla Du gör mig orätt, Lucisnal, afbrö. honom Vanina, synbart upprörd af smärta. Det var en bedröflig tillfällighet, — eit tung: öde n Hvad är öde? inföll Casaconi bittert, — mesniskan sjelf skapar sig det. Hade du icke kunst n:gor dröja, och med mindre brådska rusat i förderfve:? Ol! Du viste ju, att Luciano bänrde blott en lefn:dslycks, bloit en salig förboppning, — fastän han i för roende till dig icke med flyktiga ord uppenbir:d2 sina önskning:r. Ett bedräg igt sken lät dig glömin2, byvad tusende blickar, hvad en lång sammanlefnad i tusende former tillsvurit dig. — Du sönderslet i samma minut mitt bjerta, — dina föräldrars — ditt eget, och hvad vanns igenom det barbariska offre:? — Du får dela den förbannelse, som hvilar på din tyranns hufvud Din mor skall förtvifla då hon engång erfa i hviken :fgru d hon störtat sitt enda bre. nJag för... jag vill icke böra mere, L, nNelno Sät icke min vänsbop för dig på spel, ec