Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 1

AAA Ve sen ER STRESET ITE ESSB DEAR FEEL KR DAR denna frågas lösning kan hafva ett oberäkneligt!! inflytande på hela den politiska ställningen ilc Europa under närvarande förhållsnden, då den!: ryska suprematien synes nära ait bemiktigal sig hela väldet öfver kontinenten, så framt ej England och Frankrike förena sig att motväsel densamma. Nyssnämnde förväntan har emellertid inga lunda blifvit uppfylld, ty den sedniste notisen af den 1 Mars från Loadon öfver Osteade innehöll ännu ingenting som ens gi anledning förmoda att ministerkrisen npalkades sitt slut. Det sednaste som man då kände ver, enligt! hvad tidningen Giobe, innehåller, att sedan flere föresående försök att bilda en ny minister genom lord Russel, lord Stanley och sir JS. Graham slagit felt, bade den gamle hertigen af Wellington samma dag kommit in till hufvudstaden från Strathfieldsaye och omedelbart derpå begifvit sig till drottningen. För ögonblicket kunde men således säga, att de europei.ka nationernas öde i sednare hälften a 19:de seklet kunde till en icke ringa gred bero på resultatet af en öfverläggniog melian ett fruntimmer och en några och 80 års gammal gubbe. Lyckligtvis finnas dock i Storbritannien andra och större moraiiska krafter, som så utanför dörren till drottningens kabinett och vänta, och både den kungliga qvianan och den grånade krigaren känna för väl dessa krafter för att lemna dem utan afseende. Det kan emellertid vara intressant att meddela några detaljer angående de rådslag som I hade förefsllit under de föregående dagarna. Enligt Globe hade drottningea den 27 på I morgonen haft först en rådplägnirg med lord John Russel, i närvaro af lo:derne Truro och Palmerston, och derefter med markis Landsdowne och lord Russel. Samma dag afgåfvo dessa båda sistaämnde lorder, den enaiöfver-, den andra i underhuset en berättelse om ministerkrisen. Lord Russes berättelse begynde (enligt Globe) med en bekräftelse af det af hr Disraeli bestridda påståendet, att lord Stanley i början hade vågrat bilda en minister, hvilket Russel bevisade med ett bref från prins Albert. Sedermera hade lord Russel på drottningens begäran satt sig i förbindeise med lord Aberdeen och sir J. Graham, och funnit dem icke obevägne att sluta sig till honom; en förhoppning bade också visat sig att komma till enighet dem emellan i alla materiella frågor, med undantag af frågan om åtgärderna mot den påfliga makten. Lord Russel hade nemligen ansett nödigt att genomföra dessa åtgärder, men hvilket lord Aberdeen ansett onödigt. Denna skiljaktighet hade Russel meddelat drottningen och då fått hennes uppdrag att göra försök till kabinettets rekonstruerande med tillbjelp af sir J. Grabam allena. Men äfven detta försök bade misslyckats. Derefter hade drottningen för honom nämnt, att äfvea lord Stanley hade sett siz nödsakad aiböja ett dylikt uppdrag och att drottningen måst taga lord Wellingtons råd i anspråk, hvaraf man nu afvaktade resultatet. Till denna berättelse fogade lord Russel ett lysande föredrag, hvari han tillbakavisade den honom gjorda förebråelsen, att han skulle hafva I med keredvilighet åtagit sig regeringen under gynnsamma konjunkturer, men pu ville undanIdraga sig densamma rpär svårigheter och föriäIrenheter uppstodo. Han förklarade, att han fortfor i sit system att genoalöra fribandelns grundsatser, att han vore beredd att göra modifikationer i åtgärderaa moi de påfliga och nu såsom alltid vore böjd för-en med reforambilTHlen öfverensstämmande utvidgning af valrätten. .! Underhuset hade, sedan hrr dIsraeli, Hume, lInglis, OConnel och några andra ledamöter taI lat, ajournerat sig till den 3 Mars. Lord Landsdownez förklaring i öfverhuset var knapphändig och gick ut på ungefär detsamma som lord Russeis. Alven lord Aberdeen yttrade några ord, som ickeinnefatta något serskildt märkvärdigt. Lord Stanley anförde, att han, med afseende på partiernas. ställning, föreställt drottninger nödvändigheten att göra ett försök med er koalition mellan Whigs och den Peelska frak tionen, innan man försökte med ett protektio nistkabinett. Då deita slagit feb, hade hal försökt en kombination meltan sitt eget part loch Peelisterns, men då de utmärktare män tnen bland de sednare syntes blott wilja gör r hvarje förening omjlig, så hade han måst håll sig till protekiionisternas.allena. Men dess Ihade ej nog sffårskännedom, de skule få at kämpa emot en stor majoritet; en parlamens upplösnicg vore ej verkställbar (nej, deri ligge knuten) och derföre hade han mist återlermn sitt mandat. Stanley slöt med ett argreppp tord John Russel, som han påstod idelige hafva ånyo velat tränga sig på drottninger Lord Landsdowne tilibskavisade detta anfall oc Nn huset ajournerade gig. hy DANMARK. -) I folktbinget hade krigsministern, på Grund: i vigs isterpeliation ang. anledningen till att ge Ineral Krogh: rapport om slaget vid Idstedt al aldrig blifvit offentliggjord, svarat, att generale st sjelf begärt detta, emedan han ansåg att rep blporten inneböll mycket, som kurde upptäck PE TNETEYRNLGA SS OTTO NT ATAÄESETELAEAIAOET Ae Se er — PP CR eo ev on na som gisslan och borgen för Kor:ikas fre i-l och äfven för denne Sampietro, som med feg li tilbegagnat den helige fadrens pallium till råd