Aftonbladet – 11 mars 1851, sida 1

— 7 tig! ropade Vanina isynbar ångest, betieskande eilt ansigte med bänderna. Ja, jag skall tiga, Vaninax, fortfor hen modigt, jag vill altena lida och tåla — ty allt jordiskt bar ett slut — om bloit jag visste dig lycklig. Men du kan icke vara det — cch kan icke en gång :j:lf lyckliggöra. Fiörenad med mig, jag känner det så fast som jng tror på den a!l;mäktige, skulle genom oss tilllvarelsens hela och skönaste mil bilvit uppfyldt. Och det gör roig vansinnig, få jag ser den glödance kretern under dig ech den demoni.ka banden öfver ditt ä!skliga bufvud. Ni är en omensklig pligoande, kusin Lucano — och det är ieke ridderiigt att så behandla fruntimmer. Men bvad vet ni? Med hvad botar cs: Smpietro? frågade hugenia nyfiken. Yoglipgens röst blef dof och entonig. Hen ställde nu sin berittelse till Eugenis, men med det strålande ögat fästadt på den öiskade: I Det är en fasansvärd historias, sade bam, :om berättats mig af en åttatioårig qvinna, Ihvilken lever djupt inne i vira berg, som redan till hälften tilllörer en annan verld, och tderföre jexe kan med oanning beflieka de betka läpprae. Hon lefde en gång i Bastelicas hus, som anm: för hans ynara bror. Vid en jgt i bergen träffade jag henne vid sin hbyddas härd och mitt hrof till Venipa ionehölll hved iag der erfarit. S:mpielro var redan som gosse vild och obändig, fruktad sf alia och älskad af ingen. Ibland löst folk, med hvilket ban kringströfvade, lärde han supa, svära och antog kamraternas råa seder. Förbannelser och stämplingar emot Genua gjorde, att han snart blef derföre så eftertryckligt str:ffad, att ban halfdöd hembars till föräldrarne. Hans ende och yngre bror, en stilla, huslig yogling och föräldrarnes älskling, följde ofta tfadren til Aleria. Det verksamma handelslifvet i denna kuststad be.Ibagade gossen och han bad fadren sända boInom till en slägting i Genus, för att der lära handelsyrket i större skela Ssmpietra, då blott I femton år, förebridde bred en dezra bans fö2 resats och kallade horom ea år ös feg us