Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 3

sasom man a bada sidor tyckes iörmena, på intet sätt finna rum i gästabudet eller umgänje!; de skulle endast störa dess glädje. Från lifvets vanliga värf och umgängen är derföre religiositeten utestängd. Men det, hvarom man icke talar och hvarom vanligen allsingen fråga är, kan svårligen heller hafva hf i tänkesättet. ! Man må fördenskull icke undra, om, såsom det ofta klagas, bland presterskapet sjelft en verlds-: lig ton och ett verldsligt sinne vanligen skulle befinnas rådande. De sakna eggelsen af ett! religiöst lif och ett intresse för kyrkans ange-l: lägenheter hos församlingen. Väl är, vi medgifve det gerna, det religiösa sinnet icke så l: utslocknadt och förqväfdt, att den som sjelf lifvas af detsamma, ju icke på hvarje ort fin-! ner likstämmiga, åt hvilka han kan meddela l: sig, och den som verkligen förmår att väckal! det, skall säkert beller icke sakna gensvar; men ! inflytelsen af den allmänna tonen har hvar och en sig äfven bekant. Att underhålla ett så-l! dant verldsligt sinne hos presterskapet bidraga ! också, utom dess politiska ställningar, äfven ! löningssättet och sjelfva den presterliga bafatt-: ningens närvarande beskaffenhet. En prest på l: landet är såsom boställs-innebafvare vanligen! jordbrukare och har, åtminstone vid större lägenheter, ej sällan en vidlyftig ekonomi attl! besörja. Redan detta måste, om icke minskal! det religiösa sinnet, åtminstone draga bågen ! och uppmärksamheten från hans kall, eller göra, att han åtminstone icke med odelsdt ledigt! sinne kan egna sig åt det, hvaråt han bör egna sig. Han är dessutom uppbördsman af tion-! der, :och invecklas af sådan orsak i mångaj menliga konflikter med sin församling. Underslef ega rum; han utvekommer ej hvad han ! enligt lag är berättigad att bekomma. Efter-! skänker han sin rätt, så underhåller han här-4 med icke sällan en benägenhet för rättskränk-S ning samt uraktlåtenhet i lagliga förbindelsers? fullgörande; utkräfver han den åter, så inveck-! las han i rättegångar, som väcka förargelse och motverka det moraliska inflytande, som han bör öfva. I städer åter, der, såsom här, allll aflöning är frivillig, kan toren svårligen utgå l! ifrån honom. Han blir beberrskad af den rå-! dande tidsandan, och drages med af allmänna ! tyckets och opinionens sröm, i stället för att ! sjelf beherrska densamma. Ett fikande efter!! behag och gunst uppkommer, som ingalunda !! alltid är ett sådant, som länder till godo ochl! till förbättripg. En tredje beståndsdel af pre-! stens lön är sporslerna. Med undantag aft sjukbesök, för hvilka han enligt l:g icke är! berättigad till några sportler, samt af betygsla utskrifning, vid hvilka sportler ockeå sällan i-d frågakomma, kan han uti sin tjenst aldrig till-s handagå den enskilde, utan särskild ersättning.) 9 Penningen skall öfverallt vara med.. Omöjligtr kan detta också annat än inverka menligt pål! hans ställning till församlingsboarna. För dem, som icke kunna såsom gäster besöka honom l! och tvärtom i sådan egenskap mottaga honom ! i sina hus, förblir han vanligen främmande. 12 utöfningen af sitt kall, är han såsom pastor! också till betydlig del upptagen af förrättnin gar, främmande för hans egentliga lärarekall.S Det myckna skrifveriet, den mängd af de be-J!r tyg ban måste utfärda, de mångahanda mål af! rent juridisk natur, hvilka åtfölja embetet,S hafva också länge varit öfverklsgade. Och om?8 dem alla kan sägas, hvad förut blifvit sagd:)d om ekonomien och landtbruket. De draga ickeF sällan sinnet ifrån en verksamhet, hvaråt bansV kall uteslutande borde vara egnadt. a Icke på hans personliga egenskaper, icke pål? hans nitälskan för Guds rike, icke på det förtroende som man har för honom, gruadar sig heller hans befordran. Han har, om icke laglig rätt till befordran, åtminstone laglig rätt P till förslag, i mån af innebafvands tjenusteår) eller andra meriter. Bland dessa uppå försa II get uppförde, ej sällan för henne fulikomligt främmande, är församlingens valrätt inskränkt der ens inom dessa gränser en oberoende val-! rätt eger rum. Hon har blott undantags-. vis, i -kraft af särskildt privilegium (så f som Maria Magdalena församling i Stockholm tt. ex.), rält att sjelf utse sin själ? lasörjare. En rätt, som uti andra kyrkosam fund bevakas som en väsendtlig församlingsrättighet, och för hvars oförkränkta besitinirg i Skottland, såsom nyss anfördt är, en så bety dande del kar trädt utur det gamla kyrkosam fundet, är här ett exelusivt privilegium, afl! bvilket endast högst få församlingar äro åt P njutande, och för hvars ernående bitintils knappt någon röst inom vår svenska kyrka bar ? böjt sig. Och, det må gerna medgifvas, det gör ) med hänsigt till vår närvarande kyrkoinrättning heller knappt någon skillnad, antingen han tillsättes af konunger, eiler kallas af er patrorus, eller utses al församlingens val bland ? på förslag uppförda, elter kallas af församlinger ? sjel, oberoende af förslag, eller ock, sisom ilY trenne andra församlingar är förbållandet, embetet går i arf inom en visa slägt såsom ev fideikovmiss. Betrakta vi härnäst och i sam Y manbang bärmed de meriter, som utgöra be !? fordripgsgrunden och berättiga til förstager till pastorat, så äro dessa väserdtligen chte ltt Till mindre lägenheter äro de fjrnsteår, tilll? större lärdomsmeriter: sflsgda exsminr, akads )S miska afbaudiivgar, utgifna skrifter. Vid näre 60 års ålder, vid hvilans annalkande ålder för! andra tjenstemän och medborgare, kan man pil! grund ef de förra, med enkel tjrnstårsberäk 2 ning, omsider ernå ett förslag; vid omkring 40! års ålder tillträda andra med lärdomsmeriter och med (nu omsider pyligen afskatfad) förhöja 35 Vv jenstårsberäkning (stolekarlar, gymnasii lärsre,S scademici m. fl.) samma indr: re beställ 2 ningar, beträdande dermed mestsdels en ny och 2 för deras fordna kall ej sälan ful ligt frem JÅ. minde tjenstebana. Men uppå embetets utöf-! ning tyckes hvarken den ena eller audra be ? ordringsgrunden göra någon skillnad. Ingen! sagan eller afundsjuka hear försports af d:(Y niudre församlingarna mot de större, som fål ill sina herdar emottaga mer qvalficerade än, eller ivärtom. Embetets utöfaing bar stverhufvud så på det ena som srdra stäl jamma lypne och ordning, Och dear ec ski