Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 3

r e manhängande med menniskans öfriga begrepp, OR SP PO OT TO me ole BP. we DD mbt ke SR a SMRall VIII VUI IV UiUlva UTClaUu ULL Satsallda IC ligionssamfund samt att en sådan delning skall vara ett villkor för en sann christendoms befordran. Om religionsbegreppen, såsom samnödvändigt måste med dessa förändra sig och derföre aldrig kunna förete en universell och oföränderlig likhet, så kunna vi icke räkna det till den christna kyrkans fullkomlighet utan tvärtom till hennes ofullkomlighet, att hon för denna olikhets skull blifvit söndrad i dessa många särskilda kyrkosamfund, som nu förefinnas, samt tro att vid en stigande grad af religiös odling och fördragsamhet dessa efterhand skola sammansmälta. Men der allsingen pröfning, allsintet utbyte af begrepp och åsigter eger rum, der torde följden svårligen kunna blifva någon annan än den förutsatta, nemligen antingen likgiltighet eller ock widskeplig intolerans uti den fortplantade lärans försvar. Vi vädja i detta fall till erfarenheten. Men samma erfarenhet har ock, med hänsyn till den tredje punkten uti anförda citation, bekräftat, hvad som just ligger i religionens egen natur, huru just blott genom den frihet, till hvilken denna flerfald bar ledt och naturligen måste leda, dess sanna intressen befrämjas. Gif christendomens sanning fri; och hennes egen höghet och vigt skall framkalla värdiga kämpar till hennes försvar. Gif christendomens sanning fri; och man skall omfatta densamma såsom vårt slägtes oskattbaraste egen-Idom. Ingenstädes är heller kyrkornas antal så stort som i Förenta Staternas nordöstra mest odlade stater, der likväl ingen lag tvingar nåIgon att tillhöra ens någon kyrka. Man räkI nade, enligt Baird ), i Boston år 1840 på en folkmängd, motsvarande Stockholms, eller 88,000, 1ej mindre än 85 kyrkor (här hafva vi, om samtliga barmhertighetsinrättningar, hvarest gudstjenst hålles, undantagas, endast 12); och att ej denna stad är den enda eller står framom mängden af de öfriga i detta hänseende, har heller ett större nit visat sig för det som Tänder till befordrande af allt slags odling ech lupplysning, och framför allt för befordrande af christligt sinne och christlig kunskap; ingenIstädes sparas mindre uppoffringar af både tid och penningar för sådana ändamål. Men, torde vår svenska kyrka är besvärad, har likväl icke hon ensam varit besvärad; det har fastmera intill närvarande tidsålder utgjort det kyrkliga lifvets allmänna skaplynne. Hvarje land har haft sin statskyrka, som, om hon än visserliIgen på de flesta ställen stått i närmare beröIriog med andra än vår, emellertid sträfvat att göra sig enrådande sam: ur sitt sköte utestänga andra religionsförvandter. Skottland har, fastän det saknat religionsfrihet, dock icke desto mindre i ganska hög grad utmärkt sig för religlöst life. Men härvid är väl att märka: I Skottland var reformationen, mer än i något annat europeiskt land, en folkets sak. Den var der icke, såsom hos oss, till hufvudsaklig del konungens verk. Icke gynnad och uppmuntrad, utan tvärfom snarare i strid mdt konungamakten, tog den sin början, och under mångahanda strider mot samma makt befästades den. Det kyrkliga lifvet blef dermed oberoende af den borgerliga regeringsmakten, ett oberoende som sedermera i alla tider lifligt blifvit förfäktadt; der upprättades ock lika litet ett prestvälde; folket tog sjelft den närmaste del i kyrkostyrelsen och i de kyrkliga angelägenheternas hbandhafvande. Fördenskull, fastän lärobegreppet blef bundet och, likasom Luthers Los oss, Calvins läror der gjordes gällande såsom en osviklig läronorm, så underhölls och lifvades dock härigenom uppmärksamheten på de kyrkliga lärorna. De blefvo ett dagligt betraktelseoch samtalsämne; och sabbathsdagen, då de ostördt kunde öfverlemna sig åt dylika samtal och betraktelser, samt den offentliga gudstjensten, med den undervisning och ledning den härför erbjöd, blefvo dem alitså kära. Predikan åbördes fördenzkull också icke slösinnadt, såsom hos oss, utan med begrundning och tillämpning af det predikade ordets innebåil. Här uppammades också den friska stam, som, för att bibehålla sin religiösa tro oförkränkt, öfvergaf sina fäders jord och sina anförvandter, och på Amerikas, då ännu vilda och ogästvänliga, kust sökte sig nya bostäder, och från hvars väldiga anda den hitintills annars ingenstådes försporda utveckling, som der företer sig, till bufvudsaklig del förskrifver sig. I Skottland företer sig ock senast 1843 det upplyftande skådespelet, att, för att bibebålla församlingarnas rätt oförkränkt att sjelfva utse sig sina lärare, bland landets 947 pastorer ej mindre än 214 öfvergåfvo sina prestlägenheter och trädde utur den fastställda kyrkan, samt med de församlingsmed!emmars bistånd, af hvilka de åtföljdes, upprättade nya kyrkor ceh förssmlingar. Till ett bevis derpå, hur kyrkans läror och ritus der nedirängt till mängden och med hvilken värma de omfattas, lårer heller int!et mer behöfva andragas, än att vid ett år 1849 utlöst tåflingspris för den bästa afhand ling om sabbatbens helgd ej mindre än 900 täflings:krifter, zlla utgångna af förfittare ur arbetsklassen, inkcmmo (bland dem den äfven bär så allmänt lästa och värderade skriften: pPerlan bland dagaro), då deremot hos o3s förakt för sabbathens belgd allmännligen både öfvas och predikss, samt få synas skatta vigten och inflytetsen af ett behörigt sabbathens bruk. Men kyrkan blef, såsom sagdt, der strext från reformationens början omfettad såsom en bela folkets ger evssmma sak; hos oss bar hvad till kyrkan börer biti tils varit betraktadt såsom presterskapet Om minga fromma, som gerna sys ned Guds ord, visserligen även gil förlora gig dessa emelI den stora mängden. De bafva icke verkszm del uti de kyrkliga en gelägen ;nz2, Jikssom heller intet utrymms för ett sidant deltagande uti den kyrkliga institulio n varit dem öppnadt. Till och med ati med likasinnade vänner sammankomma samt säsa och ketrakta den Hel. Skrift har varit dem 4 Jupplyses ytterligare af samma blad, från hvilket anförda uppgift är hemtad. Ingenstädes Inågon invända, af detta anmärkta tvång, hvaraf fem Ön FA mm TS AA mm Fm Je Ft Ö( — FA MR År RR RAA FR ——-— JV mm AH RAA MM Mr MM Orr mm ge on