Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 2

riog har så liten grundskatt som jernbandteringen, ehuru också ingen är i afseende på bevillningen så hårdt belastad. De stora domäner, koncessioner och monopolier som kommit densamma till del, fordrade att staten från det hållet fick nigon större ersittning; 6000 stq teckjern och 46 å 47,000 sk stångjern motsvarade föga fördelarna af skog och vattenfell, m. m. hvaraf jernhandteringen drar vinst från Istatens sida. Hr Schwan yrkade återremiss, på det Statsutskottet måtte kunna taga kännedom om Bergskollegii sednsste berättelse, hvaraf synes att tiondeIskatten år 4849 uppgått till 45,000 sk, således till ett värde af 85,000 rår, ej ti:l 12,000 sk å 68,000 riksd:r. För bifall till betänkandet talada brr Hörnstein, I Wern, Sundler, Berger, Ekenman, Surdin, Wedberg och Indebetou. Den förstnämnde kunde ej anse att de förhållanden, som medfört nedsättning i räntan, nu upphört, trodde att en förhöjning i skatten skulle höja priset, då man likväl redan bade svårt att få afsättning ovh till och med fråa Eagland integer jern, som vasit händelsen då man till en jernväg behöft s. k. rails. Han ogillade slutligen det hos många sig uppenbarande tycket, att folket ej kan skatta nog. Hr Wern anförde bland annat, att de på sednare tiden inträffande konkurserna ibland jernverksidkare visa att handteringen ej mer är så lönande som förr och att ingen industri, ej ens jordbruket, är så tungt beekattad som jerchandteringen, hvarföre den ock oj gått en tjugondedel så långt framit som i andra jänder. Det vore föga väl beräknedt, att hafva förlamat en icdust:i, som kunde gifva arbete åt många (lera än den nu gör. — Hr Sundler tillade endast, att det förhöjda priset på kol försvårat jernhandteringen. — Hr Borger faon det vara ett lumpet skäl att höja skatten för att öka statens ickometer, samt att man väl borde se på hvad näringen til. Som bevis på a!t den ej står så särdeles väl, an örde han, att många bruk, ja, åttondedelen af Sveriges bruk äro till salu och att många nedläggas. Afven hr Ekenman talade emot det orätta uti, att betunga en modernäring, ibnan man vet om den tåler en sådan börda. — Hr Sundin uppläste ett långt skriftligt anförande om jerczhandteringens tillstånd, hvaraf syntes, liksom af hrr Wedbergs och Indebetous anföranden, både att jernet genom den fria tackjernshandeln fallit i pris, och att tillverkniogskostnaderna äro dryga, samt att grundskattens ringa belopp ej lemnar någon fördel, alldenstumd den höga bevillningen utöfvar samma inflytande på idkaren som en högre grundskatt skulle göra. Vid den slutligen anställda voteringen skeide återremiss med 36 röster mot 13. I fråga om tullmedlen ansåg hr Indebetou att de kunnat upptagas till ett högre belopp än som skett, eller till 500,000 rdr mer, enär de under åren 1848, 1849 jemt stigit. Men han ansåg det likväl för tidigt att deröfver yttra sig, förrän Bevillningsutsk. afgifvit sitt utlåtande. Behandlingen af flera för andra gången bordlagde betänkanden måste uppskjutas i anseende till den låogt framskridna tiden. Till bordläggn. förekommo: Ekonomiutskottets utl. N:is 50, 52—356, Statsutskottets N:is 61—71 och Bankoutskottets N:is 11—419. Bondeståndet. Då i lördsgens plenum den kongl. propositionen angående skatteförenklingen förekom, anhöll f. talmannen Anders Eriksson, att Statsutskottet, som i denna fråga fått emottaga en af hocom ingifven motion, hufvudsakligen instämmande med hvad utskottet vid föregående riksdag i utlåtanden N:is 242 och 3192 yttrat, måtte såväl derå, som ä Borgareoch Bondeståndens vid ssmma riksdag i öfverensstämmelse med utskottets åsigt fattade och i då afgifven underdånig skrifvelse uttryckta mening nu fästa alvarligt afseende; så att dessa åberopada beslut och önskoingar, af hemmavarande kommittenter följda med liflig uppmärksamhet, och upprepade i 150 år, ändtligen måtte komma under tillbörlig ompröfning. Han hemställde slutligen, huruvida icke det i propositionen föreslagna infordrandet af utlåtanden från embetsverk och menigheter skulla för längre tider åter fördröja frågans afgörande eller borttaga den från vår samtids pröfning, och lade denna omständighet noga på utskottets bjertan. — Per Hansson, Anders Olsson, Carl Olsson m. fl. iastämde. Anders Eriksson från Elfsborgs län ville, utar att uttala någon förkastelsedom, likväl tillkännsagifva sin åsigt att propositionen synes vara så uppstä!ld, att skatteförenklingsfrågan må kunna undanskjutas: ännu i några tiotal af år. Likasom den föregåendel talaren fästade han utskottets uppmärksamhet på l motionerna i detta ämne samt på Borgareoch Bondeståndens föregående beslut. Största betänklighet hyste han dock rörande de föreslagna åtgärderna vid . markegångssättnisgen, i det menigheterne väl skulle få uppgöra priskuranterne och lemna dem till kronofogdarne, men desse skulle, ehuru sjelfve löntagare, äga rätt såväl att sammanjemka uppgifterna, som ock att med sin egen mening inverka på medelpriserne, och detta innebure enligt hans tanke storl våda. Medin från Kronobergs län ean:åg dock den kgl.l: propositionen erbjuda åtskilliga fördelar framför den först omtalta motioner, men önskade äfven den all möjlig framgång. Han vore från en ort, der kommunikationerne äro ytterst svåra och der man helst öpskede sig ett enkelt betalningssätt in natura. Markegångssättningarne bestämmas der till ?, af räntetegarne, och som förändriog i detta sistnämnda vore vigtigast, ville han i det afszendet ingifva serskild motioB. Bengt Gudmundsson talade med verklig rörelse. Hen vore tacksäm för hvarje skymt af biträde, som regeringen visar folket till lindring af de skattdracandes bördor; men han var nedslagen efter genomläsningen af den kongl. propositionen; ty han hadel deraf funnit, att det ännu blott är en dröm hvadi. man så länge önskat få realiseradt. Bondeståndet bar allvarligt, nästan enstämmigt begärt och i långliga tider fått hopp om förbättring i denna sin vigtiga angelägenhet, och ändå torde ej vår tid få skåda dem, som skola rjuta frukterna deraf. Han kände i sitt hjerta vemodet öfver felslagna förhoppningar, som från honom i hans kommittenters bröst genljadar i en tyst klagan. Men han ville ännu hysa den förhoppning, att Statsutskottet vidhåller sitt vid förra riksmötet fattade beslut, och han väntade af adelp med dess stora exempel af bragder, ära och fostersme ETANOLEN SETT EAT AEA sOsanninger, som fördubbla din skuld, sadej 0 1