Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 2

nensklighetens väl, ligger, på sått de mosaiske trosbekännarnes kateches utvisar, till grund för den Israeitiska ungdomens religiösa och sedliga uppfostran. Vidkommande det politiska elementet: att de mosaiske trosbekännarnes laglydighet, deras sedliga och fridsamma lefnad vore sedan långliga tider bekräftad, hvarpå, såsom ett talande bevis, ålberopats numera sflidne underståthållaren af Wannqqvists skriftliga förklaring: att under de 928 år, khan bestridt polismästaretjensten i Stockholm, ingen jude varit anklagad för mord, tjufveri, äktenskapasbrott eller fylleri; att af uppgifterna på de yrken rm. m., hvarmed här i landet befintliga judar systelssätta sig, inremtades, att deras hela verksamhet all!deles icke, åsom det ofta påstås, är uteslutande vänd på småvandel och schackreri; att oriktigheten af det påiående, att judarne icke, enligt sin egen lag, skola å sysselsätta sig med handtverk, bäst vederlades leraf, att intet handtverk är i judiska lagen förbjulet, hvaremot Talmud lägger jude till last, om han undanhåller sitt barn ifrån att lära ett sådant; och torde häraf synas att ju mera dessa våra landsmän Lillerkändes enahanda förvärfningsrättigheter, som andra svenska medborgare, ju märkligare skulle deras industriella förmåga och idoghet komma att gagnande verka inom alla riktningar till det gemensamma fosterlandets välstånd och förkofraan; att ehuru en detaljerad redogörelse för de stora framsteg, som jude-emancipationen sedan sistlidne rikisdeg, i åtskilliga länder, synnerligast år 4848, gjort, skulle blifva af allt för stort om!ång att här meddelas, uppmärksamhet deck bordelernas åtskilliga tilldregelser, vilka vore af en alltför betecknande natir att kunna förbigås, nemligen: Den 9 Februari 1848 erhöilo judarne: Storhertiglömet Toscana enaharda medborgerliga och politiska rättigheter, som öfriga der bosatta trosbekännare; den 44 Mars samma iår tillförsäkrade miniStern i konungariket Wuärtemberg judarma fulla poitiska rättigheter och samma dag genomfördes judeemancipationen i Anhalt-Dessau; den 5 Maj samma år antog engelska underhuset billen cm judarnes emancipation; den 44 September szmma år utfärdades lagen om judarnes emancipation uti konungariket Hanover; den ö December samma år fastställdes i den ef konungen i Preussen oktrojerade författning judarnes fullständiga emancpation och den 40 i samma månad fattade Tysklancs parlament enahanda beslut att gälla för hela tyskariket; i Januari 4849 erhöllo judarne i den fris siksstaden Hsmburg medborgare-rätt samt indigena:srätt i Läbeck, i hvilken stad de sedan årbundraden varit förjudne att bosätta sig. Före 1848 voro judarne Frankrike, Belgien och Holland i åtnjutande ut alla medborgerliga och politiska rättigheter, jamt i Danmark och Ervglard af nästan alla såJana; hvad nationaliteten beträffade, så förtjensde det tilläggss, att judar i Schleswig och Holstein, Österrike och Italien deltagit i de natioralitets-krig, som i nämnde länder utbrutit cch dymidelst gifvit säkraste bevisen derpå, att de ej ega någon särskild nationalitet, utan att juden, likaväl som den kristne, drager sitt svärd mot trosbröder, då dst är fråga om att försvara nationaliteten i det land han tillhör, det må vara tyskt, megyariskt eller danskt; föröfrigt syntes det motionären vara en särdeles i ögonen falande orimlighet, att auktoriteterna, emedan grundegen icke förbjuder judar avt med deras kunskaper och skicklighet tjena det allmänna, förordna dem att bestrida åtskilliga befattningar, som tillhöra staens tjenst, ehuru dst af berörde grundlag är dem örbiudet att på stat innehafva dylika tjenster, såsom exempel bvarå anförts, att mosaiske trosbekänaren mediko-filosofie-kandidaten Benzow al kongl. sundhetskollegium förordnats att såsom läkare bi-räda under kolerafarsoten i Malmö, hvarest nämnde person, under vanliga förhållanden, icke har sig tillåtet att vistas eller läkarskonsten utöfva. Den sednare motionären, hvilken, under förklaring let ban vore djupt öfvertygad derom, att alla för: lomar och stridiga intressen med tiden och inom kort komma att vika för rättvi.ars och billighetens ordringar, hade anhållit att få åter upptga sin till Borgareståndets protokoll vid sistlidne rikdag intagna motion om utvidgade rättigheter för moaiske trosbekännare. Utskottet erinrar derom, att frågan om utvidgning af judarnes medborgerliga rättigheter äfven vid sistiden riksdag förevar och behandlades 8f allmänna besvärsoch ekonomiutskottet, som då hemställde, att densamma måtte förfalla, hvilket af Ridderskopet och Adeln, Presteståndat och Bondeståndet bifölls, men 8af Borgarestårdet afslogs. Beträffande motionärernas vid denna riksdag gjorda ramställningar, ytrar utskottet: att mosaiske tros;ekännare, gerom Kongl. Maj:ts nådiga förordning len 30 Juni 1838, blifvit ställde i lika rättsförhålanden med öfrige svenska undersåtsre, enligt svensk ag, utan andra inskränkningar, än grundlagarne för itrikes födde män eller främmande trosbekännare bestämma, samt att de, utan Kongl. Maj:s särskilda nådiga tillåtelse, ej eade köpa fast egendam på lanlet, ej heller att välja eller kalla prest eler kyrkobetjening inom svenska församlingarna, vara ledamöter i direktioner eller kommissioner, :om hafra beattving med kyrkoärender eller undervsningaverket, deltaga i val till sådana befattningar eller uti Sfverläggnioger och beslut om dylika ämnen, hvarörutan de blifvit ålagde att ensamma underhålla fattige af sin egen trosbekännelse, utan att derföre unna undardraga sig ande!, erligt gällands grunler, i agifter till almännra fastigvirden i den föramlirg, inom hvars område de äro boende eller ga fsstighet. Denna förordoving ber likväl, tillfölje if kong!. kungörelsen den 24 September samma år, indergått den förändring, att mocaiske trosbekännees rättighet att bosätta sig annorstädes än i Stockiolm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona är vid varje särskildt fall beroende af Kongl. Maj:ts nådiga rofning; men då i betraktande kommit, dels att de ti berörde fyra städer, i medborgerligt hänseende, lifvit vitsordade såsom nyttiga och verksamma ; dels tt deras växande antal inom riket synes för framiden medföra för dem behof sf utvidgade tillfällen ör bosättnirg, har utskottet ansett, att tillåtelse orde medgifvas mostiske trosbekännare, att, utan nsökning för hvarje särskildt fall, få bosätta sig i ågra flera stepelståder, än de fyra här ofvan uppifaa, så framt borgerskapst i de städer, som K ongj, faj:t finner lämpligt utse, förklarar sig bienä get LIT 1 sidan obetirgad uflyttviogsrätt medgifwa; Ver. MEESE SAST SER TEEN NERE EES innceenda ctaoradae till warmacta dlaltaganda