Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 2

uppseende stegrades till varmaste dleltagande då mean erfor hennes öden. Hela det chevaleriska Paris, alla, hvilkas rang tillät ett käckt närmande, hvarje sprätt, som ur spegeln hemtat öfvertygelsen om sin cemotståndlighet, bestormade markisen af Chateaugris palats, för att uppvakta den sköna fremlingen, som under få veckor varit brud, maka och på visst sätt blifvit enka. Den besynnerliga lifvakt man fann i hennes förrum, de unga, krafifulla bergssönerna i deras pittcreska nationaldrägt, bruna, korta rockar, scharlakansröda benkläder, mössa fodrad ried rödt schagg bknande en trojansk bjelm, i bältet pistol och dolk, öfver sxeln en dubbelbössa, och derjemte de alivarligsa dragen, med djerft blixtrande ögon, lockade äifven Pariserdamerna att deltaga i besöken; ehuru efter några dagar i deras cirkel, då någon ung chevalier enthusiastiskt prisade Vaninas skönhet, det hörde till ordningen för dagen att kritiskt klandra den svarta italienska fruntimmersdrägtens osmaklighet, ö flickans objelpligt landtliga tafatthet, och som refrain härtill hördes ifrån mer än en leende mun epitetet: Pirinsessan ifrån snöbergen. Melespina införde sim skyddling vid hbofvet och den unge koaung Carl den nionde syntes vid hennes anblick träfffad, och sedan mera än vanligt hänförd. Hofdamerna darrade, men Veninas jemna, kalla uppförande befriade dem snart ifrån al fruktan. Hofvet visade emellertid den tappre generalers maka alla uppmärksamhet och på Malespinat intalan infann hon sig vid boffesterna. Snart kallnade dock galanteriet enot den unga fremlinger. Konung Carl sade illand anaat till br de Castelnau: Denna lilla ål är så hal och kall, att den alltid slinter ur handen, då man tror sig hålla den fast. Afven då jag vid vir krona tillsvor den sköna att bryta bennes fars och gemåls bojor och derföre blott utbad mig varm tacksägelse, rörde sig icke ett finger på henne i min brännande band. En död marmorbi:dlifvar ingen och vi vilja blott glädja oss åt henne, som åt en målning i Fontainebleaus paviljong, och värma oss vid ett mera lefvande,eldigt bröst.n