Aftonbladet – 10 mars 1851, sida 2

nya eller förändrade stedganden, hvarigenom manufakturdiskontens sikerhet för derifrån utgifna lårs behöriga återbetalning, på ett i möjligaste måtio tillfyllestgörande sätt betryggas, samt dylika kapitaloch räntaförluster, som diskonten hittills måst vidkännas, så vidt, utån åsidosättande af de med ifrågavarande lån afsedda ändamål sig göra låter, för framtiden förekommas. Angående redovisningen för de vid stamechäferierna befiot!ige, kronen tillhöriga, får, att hos Kongl. Msj:t snhålla, att erforderliga föreskrifter rå till framtida iakttagande varda vederbörande meddelsde. — — M 70 sfstyrker begärd afskrifning af det för uppbyggandet af stiftskyrksn i Hernösand beviljade lån. — — M 71 til!:styrker, att Rikets Ständer ville medgifva, att en summa af 5982 rdr 43 sk. 5 rst. må till msjoren Bennich från riksgäldskontoret utbetalas såtom ersättning för de till löjtnantsbeställningen vid förste mjorens sqvadron af f. d. Wesgötha kavalle-i-regemente anslagna, och bonom, så som kapien vid samma regemente, för åren 4829 till och med 4846 tillkommande häst-bemmansräntor. I Bankoutskottets utlåtande A: 17 tillstyrkes att ersättningen till bankens brandchef måtte, från och med den 4 Oktober nästlidet år samt tills vidsre, utgå med et årligt belopp af 400 rdr bko. Hr Doktor Sandberg har reserverat sig häremot under förmälan det han ansåg några ytterligare talande skäl icke vara anförda, som kunde föranleda förhöjning uti brandchefens arfvode utöfver det belopp, som utgått ifråa 4834 till närvarande tid, och deri hafva iostämt: riksdeagsfullmäbktige Lars Olsson från Stora Kopparbergs län, Henrik Andersson från Örebro län, Anders Eriksson från Elfsborgs län samt Nils Ardersson från Chrtstianstads län. I M 48 tillstyrkes att det såsom ersättnirg ej mindre för förluster, i följd af möjligen förefallande missräkvinger, än äfven för mistade sportler på aflöningsstaten till bankens 7 kessörer utgående anslag, 500 rdr, måtte för hvardera af dem förböjas med 200 rdr bko, efier ir räknadt. Afven häremot har doktor Sandberg och nämnde ledamöter af bondeståndet reserverat sig. I 2 19 tillstyrkes att kamereraren Wäsström rå efter uppnådda, och i bankoreglementet föreskrifna, lefoadsoch tjensteår, såsom pension under sin öftiga lifstid undfå 4,200 rdr banko årligen. Afven häremot äro reservationer anförda. I Ekonomiutskottets utlåtande J4 52 tillstyrkes, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Mej:t täcktes låta en ny undersökning ega rum, i afseende å lämpligheten af en fyranläggning å Gottska Sandön eller förläggandet af ett fyrfartyg vid Kopparstenarne samt derefter nådigst vidtaga de åtgärder, som Kongl. Maj:t kan i anledning deraf finna tjenliga. Häremot äro reservationer anförda af riksdegsfullmäktigen Per Bengtsson och Efraim Larsson, på grund af hvad förvaltningen af sjöärendena ytwrat. I betänksnde JM 53, i an!edning af väckta motioner, om utvidgande af de rättigheter, som äro mosaieksa trosbekännare här i riket tillerkände. Motionärerne, hr Liljenstolpe i adeln, och hr Wern i borgarståndet, hade anfört, den förre, under erinran af framlidne erkebiskop Uno von Troils ord, i bref till hertig Carl, af den 43 Oktobar 1796, ,att det i vår tid vore oförlåtligt vara intolerant emot främmande religionsförvandter, då den broderliga kärleken, äfven emot dem, som med oss i religionssaker tänka olika, är hufvuddraget i vår Christna läran, samt att den i dessa erkebiskopens ord så öppet antydda religionsoch samvetsfrihet sedermera blifvit beseglad af Sveriges konung och Sveriges folk, genom följande i vår gällande regeringsform förekommande punkter: Konungen bör rätt och sanniog styrka och befordra — — — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en fri utöfaing af sin religion, så vidt han derigenom icke störer samhällets lugn ellar allmän förargelse åstadkommer,; att det icke vore med billighet och rättvisa öfverensstämmande, att bekännare af den mosaiska trosläran, ehuru de icke utestängas från riket, ej heller frikallas från att utgöra lika skyldigheter med landets öfrige innebyggare, dock äro i jemförelse med dessa ytterst inskränkta i sina politiska och medborgerliga rättigheter; och har rmotionären med anledning häraf och då det, enligt hans förmenande, vore snart sagdt ett axiom: mnatt enahanda rättigheter i silmänhet böra tillerkännas alla dem, hvilka hafra lika skyldigheter,, fästat riket ständers uppmärksamhet på rättvisan och billigbeten deraf, att åtminstone de frioch rättigheter, som äro andra fremmande trosbekännare sedan 41809 tillerkända, måtte medgifvas åt alla sedan längre tid tillbaka härstädes bosatte mosaiska trosbekännare, af hvilka största delen äro infödde svenska medborgare. Vidare: att behandlingen och utredningen af denna fråg:, det vore nödigt att skilja det rent kyrkliga elementet deruti från det politiska, och att, hvad sålede3 först beträffar religionsech samvetsfriheten, våra grundlagars bud i 46 regerigsformen vore tillfyllest bestämmande, i afseende på så väl denna frihet, som ock dess missbruk, ssmt att, till följe bäraf, allt förbud för olika trosbekännare att tillgodonjuta enahanda rättigheter med oss, kunde enses obehöfligt, helst ingen våda af ett medgifvande i detia fall vore att befara, hvadan ock motionären härifrån hemtade ett stöd för yrkandet af judarnes smercipation; att judarne icke hysa något omvändelsebegär, derom vittnade alla tiders erfarenhet; och torde för öfrigt vår religionsöfveriygelse väl icke vara si svag, att den löper fara att rubbes derföre, att vi, i yttre fördelar, ställa några infödingar af annan tro på samma linia med oss sjelfva; att den indifferentism, som förmodats skola uppkomma derigenom, att man åt de svenska mosaiske trosbekännarnelemnade tillåtelse, att efter behag bosätta sig på landsbygden eller i städerna, des:o mindre vore att frukta, som någon större differentism icke försportsi Stockholm, Götheborg, Norrköping och Carlskrona, derförr att judar i dessa städer en längre tid varit boer.de, än annorstädes i riket; att, enligt samtlige föreståndarnes i de mosaiske församlingarne i Sverige afgifna yttranden öfver ätskilliga vigtiga frågor hvilka djupast inpripa uti förhållandena emellan de kristna och judarne, ådsgalagts, att alt det goda, sköna och ädla, vär religions höge sif.are anbefallt oss till befordrande af vårt eget, fosterlandets och EERO RETA henne om den inspärrade fadren, så tilltog dock hennes fattning med hvsria tillrvoralavd Arn MM