Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 3

! BLANDADE ÄMNEN GREFVINNAN DANNER. Medan det inre politiska lifvet i Köpenhamn her föga anspråk på intresse utom Danmarks gränser, finnes det der en personlighet, med hvilken utlan-I det, isynnerhet Tyskland, sedan pågon tid med förkärlek sysselsätter sig. Doatta är konungens gemål, I gsrefvinnan Danner. Som bekant är, har man redan om henne utspridt en mängd fabelsktiga rykten. Man sammanställer ofta hennes namn med den sköna spanska äfventyrarinnan Löla Montez ehuru hon egentligen icke har någonting gemensamt med denne. Grefvionan Danner eger qvickhet och humor, men derjemte takt och karakter; hon är en qvinna, som I ganska väl vet hvad hon vill och tillika förstår att J välja de bäst passande medlen för att uppnå sitt än-Idamål. Dessutom försmår hon icke att äfven i prskliken utföra ett godt skämt. Så berättar man om I benne ett betecknande drag från den tiden, då man Slott hbalfhögt talade om henne och hennes ställning, fovilken gaf mycken anledning till förargelse hos både jaristokratien och bourgeoisien. En förnäm, men icke Jrik dame ämnade hos konungen anhålla om förnyeljen af en pension eller dylikt och beslöt att söka Jd. v. mamsell Rasmussens protektiop. Denna mot1!o3 henne med mycken artighet och en takt, som Jöfverraskade damen, lofvade vänligt att göra hvad Ihon kunde, men förklarade helt blygsamt sig icke lga den inflytelse, man tilltrodde henne. Efter någon tid kom damen tillbake, för att höra, huru det sått med hennes ansökning, och när hon erfor, att den blifvit beviljad, blef bon i sin glädje obetärkIsam nog att erbjuda mamsell R. sin återtjenst i hvad Ipå henne kunde bero. Hur förskräckt blef hon icke, jnär marasoll R. genast tog henne på orden och beI särde att få sitta upp i den adliga, i staden väl beI anta och till sitt rykte otadliga damens vagn samt )t hennes sällskap promenera på Lange Linie, den förnäma verldens mest besökta promenad. Damen hade sagt a och måste säga b. I Oaktadt alla de naturliga betänkligheter, som nödI vändigt måste härleda sig från en sådan ställning som mamsell Rasmussens, kan man dock icke annat än erkänna den talang, den måtta öch den souplesse, med hvilken hon förstått öfvervinna eller aflägsna da från alla håll mösande svårigheterna. När ryktet om konungens afsigt att ingå ett morganatiskt äktenskap kom ut, väckte det djup förstämning hos ella klasser och icke hos aristokratien allenast, detta så mycket mer som konunsen är allmänt ä!skad och Danmarks prekära ställning med hänseende till utlandet tycktes kräfva särskilda konsiderationer. Detta vir med ett ord alltför mycket öfverraskande, för mycket vågadt och oförklarligt för alla, zom icke personligen kände grefvinnan Danner och hennes inflytelse öfver konungen (hvilken dock aldrig skall göra sig gällande i politiska frågor). Dat var icke något pryderi, som gjorde sinnena förstämda, uten en tyst bedröfvelse, ett bekymmer, att konunsens och landets lycka skulle komma allvarsamt i fara genom en sådan förbindelse. Och som ett i vår sqvallersamma tid sällsynt exempel på iakttagardet af det passande från en hel nations sida mot dess konung förtjenar det anmärkas, att. likasom efter tyst öfsverenskommelse, ingen enda dansk tidning omnämnde saken med ett enda ord, så att, när tyska blad genom sina privatkorrespondenter erhöllo underrättelse derom, man i början nästan var benägen att anse alltsammans som en saga. Nu har man vant sg vid det skedda som ett fait accompli. Konungens öppna rätiframbet och grefvinnars kloka beteende hafva efter hand u plånat det första plågsamma intrycket. Om grefvinnan Danners biografiska antecedentier åro de lärda icke fullkomligt enså; och öfver flera vändpunkter i hennes lefnad sväfvar en slöja, som lemnar vidlyfiigt spelrum för chronistens fantasi. Hved vi erfarit derom, inskränker sig till följande. Hon är dotter af en på sin tid välmående godsegare i Jutland, hvilken lät sorgfälligt uppfostra henne. I följd häraf kunde bon, när hennes far genom o!jcksbändelser blifvit fatiig, sjelf förvärfva sitt bröa som guvernant. I denna egenskap kom hon i sina unga är till en pastor på landet; men på denne gjorde hennes qvickhet och behegliga väsen (egentligen vacker skall hon aldrig hafva varit) ett sådant intryck. att fru pöastorskan såg sig nödsakad till att genomdrifva den farliga guvernantens sflägsnarde. Hon kom i en arnan familj; der det efter någon tid lärer hafva gått på samma sätt. Hon beslöt nu att öfvergifva guvernantbanan och reste till Köpenhamn, der bon fick plats vid balletten som figurante. Här spelade hon dock en så föga betydande rol, att publiken icke tog någon notis om henne. Under depna sid kom hon genom tillfälliga bekantskaper i åtskilliga privatkretsar, der hennes glada lynne gjorde benne omtyckt. Uti en till d. v. kronprirsen i vän skopligt förhållande stående officers hus skall koouvg Fredrik bafva sett henne första gången, då bon gjorde något, ehuru flygtigt, intryck på honom. Dsrss vägar blefvo snart skiljds; kronppriosen tillbragte dera år i Fredericia, och bon fsnn alutligen tillfälle att göra en resa till Paris, der bon blef modebardlerska och utbildade sin färdighet i franska epråket. Efter sin bemkomst anlade hon under fransk firma sp modehande!, hvilken synverligast utmärkto sig genom en dyrbar automat, som tydligt framställde de vexlande moderna för den skådelystoa publiken. En sägen omtalsr, att vid en i hennes bostad utbrusten eldsvåda prinsen personligen ledda bergnirgen af henzes dyrbara varulsger och framför allt at den på folkspråket s. k. dockanp, och att hon ef. eråt skall för honom uttryckt ain tackssmhet i ett -å väl skrifvet bref, ett efter detsamma ett djup iptryck qvarlemnades hos honom; för bistoriskbeter af detia sioff till en novell vilja vi dock ingalund: gå I borgen. Först sedin prinsen (Jan. 4848) bestigit throzer såsom Fredrik VII, framträdde f. d. guverzanten hvars smärt: former emöllertid utvecklet sig til en ansenlig embonpoint, något mer ur det erkli uretliga prisetliivets batgrurd, och, scen konstitudonsverket ver afslutad. cch stilleståndet 4849 icgänget, s:eg hon, efier freden med Tyska Förbundet af den 2 Juli 4850, såsom grefvinna Derner och vigd gemål fråm, röra nog på den dsnska stats. cenens förgrund. Eburu hon alltid förbli? vit en ragel I ögat på den köga aristokratien, son snou icke kunnat förlåte korurgen, art han till hu stiu tegit en qvicna af folketv, hafva dock medelklas:erna så mycket mer att berärla om grefvinrans qgvickhet, hennes vahija, henves roliga fripriligbet och hennes konst att övertala. På denca skall hon kort före förmälvingen bafva gifvi i sanning förvånarde bevis När kovungens di syfande afsigt blef bekant item Lans närmare krets visste statsrid t icke hy.d det skulle göra. Det lå rer in pl:no ktafva begifvit fig till grefvinnan för att af poliiska konsidera iozer fö må henae till, av rivilligt röda tillbako. Men efter två timmars konferezs kommo mnistrarne tillbeka alldeles omvärds och satte sig icke lingre emot förmälningep. Sannoikt lugra?e hona dem dermed, ett hon förklarade, ist hon icke ämrade lry sig med några politiska f.igor, uan biost vara en värlig och glad sällskaparinra åt korungen. Det enviseste mutstinde: uppenbarada sig dock i biskopens af Seland, der gamle Mynosters, högvördiga person. Når konurger erbjöd honcra att förrätta vigseln, vägrade ban at da och gade tvört nej, emedan grefvinnars förre efnidssäit icke kunde medjifva sådert. Semma deg blef hen bjuden på tte hos grefvintsn Danr er, möj uptils med en vink cm att ksp der ekule tröffe tnajestätel. Bakopea — i öfrigt en fulländad hofmen — infann sie och bef hasegrad Han hugg,