Aftonbladet – 8 mars 1851, sida 2

en Korsikas dotter torde äfven sagt dig, at! hennes make icke är född att i trög slummer och veklighet förslösa sin hustrus rikedomar Hans ära är din ära, hans kör!ek måste vera din kärlek, hans hatäfven ditt; och Sampietro har blott ett hat, blott en kärlek. Den som tillfogar Genua minsta sår, är min blodsvän; jag de!ar läger och bröd med honom; men den som blott en fjerdedels timma bängilver sig åt Genua, vid sanct Pietro af Accie! den är min dödsfiende utan försoning, och så länge har efver, törstar jag efter hans blod. I dig älskar ag hela mitt fo!k, och ditt egande siall dagtisem sporra mitt hat till bandling, om modet kulle sumr2, kraften förlamas; ty i dig se: ag fäderneslandets fläckade ära, hvilken jag cke förr skall anse renad, än den siste genueiske soldaten ligger död sid mina fötter och forsikas krona i palatset Venzco strålar p: nin temåls, på din penna, Vanina.n Djopt rörd, men tillika förskräckt af dessa raldsiamma ytirenden, saknade Vanina ord till var; men mannen syntes tillfreds genom den bedyrande åtbörd, med hvilsen bon lade der spära harden på det klappa de hjertat. Störande för den efter vigseln följande festen ar uppenbirelsen af två objudna gäster, son ned iysande svit inredo i gotiet. De vore vå genucsiska officerare af hög rang och a dla fami!jer. Hvilken uppståndelse deras 2nomst förorsakade i den giada fomi!tjen behöfer ej beskrifvas. Bastelica rynkade paunsr ch flera af de yngie voro nog obetänksamma :t blotta värjorne. — Bloit den gam!te Ornano ibobo li den kolla fattning, som ve spärda förållandena fordrade, och emot gg sindebuden red lugn höflighet. Genuesarne ul!kännagåfvo sg v.a sände al uve nörea i Bastia och b-drade med uppdraet att för familjen Örnoano Gu br nens sväron vid festen i dag framföra on upp ikiig Jyck