Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 2

fandet af busrum. Det vore betänkligt att upplåta rum åt personer, som mån ej kunde blifva qvitt kanske på två år efter det de blifva uppsagda. I den kommun tal. tillhörde hade man derföre uppsatt ett eget reglemente för dylika förhållanden hvilket ock fått konungens stadfästelse. En kommunalförfattning för hela landet vore särdeles behöflig. I samma syfining yttrade sig äfven hr Björk, att landshöfdingeembetena ofta ej veta hvilka lägenheter som böra hänföras under landseller stadsrätt, samt att utskottet blott afsctt landet. Hr Halling fästade uppmärksamhe:en på lagberedningens åsigt, att lagslifiningen för land och stad borde vara lika och br Collen nämnde att svårighåten att få lägenheter på landet gjorde att en mängd fattiga inflyttade till städerna till ej ringa men för församlingen. Hr Ekbolm äfvensom br Lageraren ansåg, att en lag väl behöfdes för de fell motioaären åsyftat, men att i fråga om tillämpningen tveksamhet hos domaren kurde uppstå, såvldt man ej i lagen gjorde distinklion emellan boaingslägenhet och jordlägenhet. Hrr Wetterberg och Rudling försvarade betänkandet, den sednare omordande att en lag, sådan som den der blifvit förslagen, skulla locka en hop ett nedsätta sig på landet. Utskottet liksom dessa två medlemmar inom ståndet tycates, som ock under diszussionen enmärktes, ej bafva fästat afseende på att lältbet att bekomma lägenheter på landet va: nödig såväl för landets utveckling i allmänhet, som synnerligast för de orter, som håila på att upparbeta sig till köpingar 0. . Vv. Som nämndt är, blef bet. med 29-röster mo: 46 återremittersdt.