Aftonbladet – 6 mars 1851, sida 2

unga ögon och unga hjertan och icke glömt iden, då äfven de lekte på den unga vårmatan, och tänkte på annat än säkra lås, fulla istor, äretecken och stora namn! Ack, Va: ina! tillade hon i tragisk ton och med en omisk: suck, din Eugenia kan äfven derom junga en liten visan Är du icke lycklig med min kusin Proper? frågade Vanina förundrad. O, så lycklig, att de saliga englarne dervid kunna glömma sin himmelska harpolek, varade Eugenia. Markisen de Chateaugris nade tre söner att utstyra med dyrbara hästar, gyllene sporrar och vapepprydnader af silfver. Ack, han hade äfven sju döttrar, hland hvilka Eugenia hade äran vara den emte i ordningen. Pariserriddarn2, mitt barn, ehöfva rika arfiagerskor; tre afsystrarne voro å lyckliga att af kunglig nåd utnämnas till rommaa stiftsdsmer, hvaröfver din Evgenia allleles icke afundades dem. O, hvilken lycka, tt en fremmande kavaljer nu syntes, som anna Eugenia nog dräglig att göra henne till in Ariadne! Hen jagar och rider hela långa lagen och Eugenia är nog beskedlig och liter oaom jaga och rida. Eugenia pryder sig, junger: och dansar, och han är nog artig att cke hiindra det och skulle icke en gång visa n rynikad panna, om en riddare, ja till och ned em prins, företog sig att hemligt hviska ågat ä örat på hans älskliga Eugenia. O, min iyraste! Hvilken afundsvärd fribet och ovänad dessutom, då det korsikanska eldbodet lyter i min herres och mans ådror. sEugeni2s, är du icke en trogen maka ? fråade Vanina bestört och sllvarligt. Trozen som grll, min flickas, log fransykan, sel den lilia anden på bjertat, med nsantig af ncgra små svagheter. Du vet, att arisergald icke är så särdel s vil anskrifvet. fen se, jag ber förstått att af vår Prospet öra em högst förtråfflig mar, vek som vax, itt som dun, och härigenom har kedjen blifit gamska drägliz Men tirker jag mig en -mpiettro till gemål, med den isiga, hårda ;rahamden och med den eviga kommandorö