Aftonbladet – 5 mars 1851, sida 2

ågot stiga, är icke att påräkna någon betydligare illverkning. Likväl bar denna under tiden från letta årets början batydligt ökats, eburu den måvända icke ännu nått den höjd den föregående år nnebaft. Den förilidet år utbrutna kolsran inom landet och len deraf åtföljande spärrningen och inställande af å många marknader förorsakade en stockning på alla ffårer, hvaraf Elfsborgs län icke haft minsta känningen. Men då farsoten numera lyckligen är slut hela landet, är det att hoppas, att med upphöranlet af orsaken skola följderna också snart vara förvunna. Till orsakerna af de menliga förhållandena får måhända äfven räknas ännu en annan; den nemligen, att sedan priserna på bomullstyger blifvit så utomordentligt låga, göres nu mera endast undantagsvis afseende på huruvida mer eller mindre äkta färger tygerne blifvit änvände och hvaraf som följl uppkommit, att då ingen visshet finnes, att dylika väfnader hålla vid tvätt, har också deras värde härisenom lidit betydligt. Detta lärer oj på annat sätt kunna hjelpas, än genom ett mera användande af vållbarare färger än som nu allmänneligen är fallet. Dessa äro de förnämsta skäl, som enligt vår öfvertygelse förorsaka den mindre lyckliga ställmingen ör närvarande med ifrågavarande industri. Det är således icke som Götheborgsposten förmenar, att föräggarne bland allmogen, hvilka hittills frossat på de attigares arbe:sprodukt, och hvilka nu, sedan fabricerne i spånaisoch väfnadsväg utträngt handsslöjlerna, icke lingre finna sia vinning vid att drifva ien gamla rörelsen, draga sig tillbaka inom sina appbyggda palatser och champagneförråder, öfverämnanda det stora antalet af deras fordna arbetare it det mörkaste, det mest hotande elände, hvilket iter i sin ordning hotar ait öfvorgå till förtvidan och sålunda lätt kunde blifva samhällsstörande. Dot synes os3 ligga eg skamlig oförsynthet och öfverdrift i denna anklagelse. Hvarken hafva förläggarne varit så hjertlösa, icke helier har nöden varit eller är så stor, som denna strof synes utvisa. MVisserligen ir ställningen inom de väfnadsindustriidkande orterna långt ifrån blomstrande, men nästan lika lingt iro de från den nöd och det elände som hår påpesas. Vi tro att de flesta, som närmare känna till förhållandet, skola härl ifstämma med os. Emellerid är vår fulla öfvertygelse, att den åberopade nöien nu är vida mindre, än som vid flera tillfållen varit fallet, under år då en allmän missväxt inträffat. Onekligen har dsn svåra panningbristen och de andra bidragande menliga förhällanderne förorsakat an betydlig förlägenhet och stockning; men att näson egentlig större nöd, såsom man egentligen förstår detta ord, deraf uppkommit, deri kunna viicke :pstämma. Om hungersnöd och svält hear icke någon fråga varit, och tro vi det icke heller inträffa detta år; heldst lefnadsförråder från förra årets ymnigare skörd ännu till betydlig del flnnas i behåll. Att förmoda väfnadsarbatarna inom Elfsborgs län utgöra en dylik pröletär klass, som ofta fallet är med engelska och franska väfvarne i och omkring Manchester och Rouen, är en helt oeh hållet falsk föreställning. Den engelske eiler franske väfvaren can visserligen hafva sin ställning temligen tryggad ch mindre obehaglig, så länge arbete icke saknas; ehuru han, ensam eller med familj, är en på sätt och vis lös person, utan fast bostad, utan tillhåll, då hyran ej kan betalas, och utan något närmare föreningsband eller stöd af någon enda menniska i aödens stund. Derföre inträffar det också, att då arbete och arbetsförtjenst tryter, är han helt och hållet öfverlemnad åt sig sjelf och åt den yttersta förtviflan, att ej ega hvarken huld eller skyld, hvarken föda, bostad, eller någon slags den ringaste tillflykt i nöden, annat än måbända det högst förhatliga och afskydda arbetshuset. Sådan är lyckligtvis icke belägenheten för väfverskorna i gårdfarihandelshäraderna. De väfverskor, som här användas, äro vill allrastörsta delen hos husbonde formligen lagstadda pigor, som åtnjuta fri bostad, föda och en stor del formlig årslön. D2 som icke hafva bestämd årslön, äro till sto? del på det sätt stadda i leglig årstjenst, dels att de skola som årslön erhålla en tredjedel af den väflön, de om året kunna förtjena, då de andra två tredjedelarne tillfalla husbonden för ätnjutande af föda och fri bostad; dessutom skola dessa tjenstehjon biträda vid jordbruket hvad under våren, sommaren och hösten kan erfordras. Andra åter hafva, i stället för en tredjedel af väflönen i årslön, en bestämd betingad summa rår 2 rgds för hvarje stycke bomullslärft, bestående af 40 T bomulls varpgarn och 40 väfigarn, de hinna under året förfärdiga. Ett dylikt stycke väfves i medeltal på 3 veckor och skulle årslön utgöra 34 å 35 rd; rgds; men då afdrag göres för biträdet vid jordbruket och dessutom väfstolea ej ständigt är i gång. torde rdr 25 rgs om året vara närmast medelårslöoen. Dessa äro de allmänna vilkoren, hvarpå nä sten alla väfverskor antages; eburu visserligen för somliga några smärre modifikationer kunna vara föceskrifna, som på det stora hela föga inverka. Iaträffar nu en sådan mindre gynsam konjunktur som den nuvarande — hvilken inom parenthes sagdt är vida lindrigare, än vid föregående tilifällen och dessutom numera i betydligt aftagande — så uppstår deraf för väfnadspersonalen icke på långt när någon sådan olycklig kris, som med den utländske väfvaren under sådant menligt förhållande är fallet; ty han är då öfverlemnad åt den djupaste nöd, den vildaste förtviflan; hvaremot vära välverskor allmänaeligen hafva sig tryggadt föda, bostad och ett fast tillhåll, samt endast äro utsatta för minskning i sin årslön. Visserligen kan det väl hända, och är äfven troligt att så sker, att på flere fattigare ställen kosthållat blifvit magrare och knappare, då förtjensterne äro klenare än vanligt; meu detta tro vi inträffa öfverallt inom landet under missgynnandekonjunkturer. Det är således mindre de egentlige ardetarne, än deras husbönders, de mer eller mindre bemedlade jordegarnes eller arrendatorernes intresse, som här äro i fråga. Dessa husbönder bestå icke endast af egarne eller arrendatorerne till större elle: mindre hemmansdelar; deribland finnas äfven mångs torpare, och för många kan det vara smått nog Dessutom finnes inom Marks härad, såväl som öfverallt annorstädes, ehuru inom nämde härad i be tydligt större antal, äfven en verklig proletärklass bestående af backstugusittare med talrika barnskaror och tjenstehjon, som för oftast liderlighet, lättja och dylikt icke kunna erhålla arbete; men äfven för denna klass måste jordegaren svara och är dessutom efter vår åsigt långt ifrån att Vara af den betydenhet, att den kan ingifva någon farhåga för provinsen, ehuru Marks härads domare nog allt emellanåt blifver påmind om klassens tillvaro. De tider som töljt efter missväxtår, tills en mera gynnande skörd ESA FRITT YRSA SETT TNT TT STTTESE ET YTAN SGD po sr SS Er da Ah