Aftonbladet – 27 februari 1851, sida 2

n allllannare Dekannelse at talarens åsigter m sin ståndpunkt såsom lagstiftare, anses såom det mest betydande han hittills presterat, och gillandet eller förnekandet af de deruti uttryckta meningar blifva hufvudsakligt afgörande för ett ja eller nej i afseende på en af de allramest maktpiåliggande frågor, nemligen den om sättet för befordrande af lagstiftningens utveckling och kännedomen derom bland allmänbeten, så synes det vara icke bllott nyttigt utan äfven nödvändigt att med en kcort granskning tillse, huruvida de slutsatser, khvartill gr. Sparre kommit, och hvarigenom hella det mödosamma lagberedningsarbatet förkllaras ändamålslöst, att ej säga fördömligt, grunda sig på sanna premisser och derifrån dragna strängt logiska slutföljder, eller om styrkan af hans framställning egentligen reducerar sig till en retorisk byggnad af slutsatser,dragna från förutsättningar hvilka sakna grund i verkligheten. Vi skole i korthet försöka en sådan granskning, inskränkt så mycket som möjligt inom det populära och för alla lättfattliga område, som blott och bart tillhör det sunda förnuftet och allmänt kända facta. I början af detta århundrade, samtidigt med vårt lagstiftningsarbete,, säger grefve Sparre, uppstod i Europa en viss lagstiftningsifver. Den sammanhängde med de åsigter, som, uppkomne under det förflutna århundradet, sträfvade att, med förbiseende af alla de lärdomar, som kunds vara att hemta af förflutna tider, med åsidosättande af de frön til bildning, som förra tiders erfarenhet lemnade, frambringa ur den menskliga tankekrafien allenast nya och likväl fullt tillfredsställande sambhällsinstitutione. I fråga om legstiltningen, afsigo anbängarne af lessa åsigter åstadkommandet af en lagbok, som skulle vara byggd på rena förnuftsskäl, och derjemte så fullständig, att domarens åtgärd skulle blifva en blott bokstaflig tolkning, en nästan mekanisk tilläåmpniog deraf. Dessa åsigter hvila på den uppfattning af rättem, att densamma hemtar sitt innehåll endast ur lagboken, att rätten icke är något anvat än lagstiftarens i lagboken uttalade vilja. Impulsen af denna lagstiftningsifver kom från Frankrike. Revolutionen hade omintetgjort åtskilliga rättsförhållanden i detta land, och en lagstiftning för de nya blef nödvindig. Ett sammanförande af de i särskilda provingr gällande coutumer, hvilka något när liknade våragamla landskapslagar. var också af behbofvet oundgäxrgligen påkalladt. Det skeddde genom Code Napoleon, hvilken börjades under revolutionen och fullbordsdes till en del genom Napoleons maktspråk. Och likväl innehöll detta lagverk vida mindre nytt, än man i andra länder, okunnig om förhållanderne i Frankrike, föreställt sig.n Låtom oss här göra den första pwusen och se efter huru det står till med samnanhanget i det anförda stycket. Den moderna lagstiftningsifvern, menar grefven, härleder sig från åsigter, som sträfvade att ur tankekraften frambringa allenast nya och likväl fullt tillfredsställande sambhällsinstitutioner, med förbiseende af alla de lärdomar, som kunde vara att hemta af förflutna tider, och med åsidosättande af de frön till bildning, som förra tiders erfarenhet lemnade. Impulsen bärtill kom från Frankrike, och från den uppfattning af rätten, att densamma hemtar sitt innehåll endast ur lagboken och atträtten icke är någon annan, än lagstiftarens ilagboken uttalade vilja. Häri låg således urspringet till Code Napoleon. Men — detta lagverk innefattade vida mindre nytt, än man i andra länder föreställt sig, och utgjorde hufvudsakligen ett sammanförande af de i serskilda provinser gällande kutymer. Kan någon nu begripa sammanhanget häri? Grelven drager ut att fördöma utarbetandet af en ny lagbok. I samma andetag förklarar han sjelf, att sammanförandet af en ny lag i Frankrike var oundgängligen nödvändigt. Vidare: hvad vill det säga, att ur menskliga tankekraften frambringa allenast det nya, med förbiseende af alla de lärdomar och frön till bildning, som äro att hemta ur det förflutna? s Hvarifrån tror då grefven att tankekraften skolat hemta det nya, om icke ur dessa frön till bildning, som blifvit utsådda af det framfarna? Vidare: grefven talar om en syftning hos anhängarne af det klandrade systemet, att åstadkomma en lagbok som skulle vara lbyggd på rena förnuftsskäl och så fullständig att domarens åtgärd skulle blifva en blott Ibokstaflig tillämpning deraf. Grefven förbiser då, att om Iman kunde erhålla en så fullständig Jagbok, att dess bokstafliga tillämpning kunde lemna lett svar för alla rättsförhållanden, så vore det obestridligen den bästa lagbok som kinde finInas. Och huru kunde impulsen til åstadIkommande:f ett lagverk, bygdt blott på rena förnuftsskä, komma från Frankrike, på samma gång som den derstädes utarbetade lagbokea innefattar, enligt grefvens egen utsago, hufvudIsakligen e:t sammanförande a? de serskilda Iprovinskutymerna? Sammenställas alla dessa motsågelser, så kommer man till det resultatet, ait grefvens räsonnemang, ehuru grannt det låter, har det lilla felet att försatser och eftersatscer, samt resonuemingerna om orsaker och veerkningar ej vilja hänga ihop med hvarandra. Rätta Iförhållandet torde vara, att grefven gerna velat Isöka sig några argumeater emot antagande af Jen ny lagbok för Sverige, och tör sådant änIdamål har han tillgripit de första bästa fraser som kommit honom till hands, utan att pröfva I Ideras tillämplighet. RRENO bägare med ens förvandlad i bitter gallla. Dea underbara blomman utgjorde ett svärdd genom