Aftonbladet – 27 februari 1851, sida 2

bägare med ens förvandlad i bitter gallla. Dea underbara blomman utgjorde ett svärdd genom hennes själ, och på sina egna ville lhon, nu mera, knappt kasta en enda blink. Desto större var hennes nyfikenhet att få skåda detta holländska verldsunder. Snart förmådde hon icke längre undertrycka den, utan smög sig helt tidigt en moigon, då bon trodde att hennes medtäflare ännu so, till bans blomsterplan ering, för ait, utan hans vet kap, izga den ovanliga praktväxten i ögonsigte, bysnde dock et svagt bopp att derpå finna pågon smak. Men hennes bestörining, beundran och afund vid anblicken af den i yppig färgskiftning prunkande kalken kände inga gränser. Den flammade och brann för hennes ögon .. . .hoa fann den vara sina ungdomsdrömmars ändteligen förverkligade ideal. Så djupt var hon försjunken i den underbara blommens förstulna åskådande, tt hon alls icke märkte huru egaren hel. sakta nalkades, förrän han helsade henne mcd de orden: j Ja, hvad sägs? . .. Är det icke en herrlig blomma, det der? — Men min Semper Augustus har, förutom sin ovanlhga köphet, ännu en egenskap — den att vara välluktande. Den feta frun kände härvid ett djupt styng senom bjertat, så förödmjukad fann hon sig af de nyss utalade orden. Emellertid var det som om en osynlig hand med cemotstindlig kraft dragit henne neråt, så att hon ovi korligen måste böj: sig och inandas blommans doft. Men om detta var för mycket zarkotiskt, ller om den blomsterä!skande damens stund ndå var ute — nog af — jencnes näsa hade koapp! närmat sig blommans kalk och i ett par djupa andetag insugit dess vällukt, förrän bon föll omkull och visade intet tecken till lif. Det blef ett förfärligt väsen och all möjlig hjelp snvändes; men fru Hamsterhoek hade fått slag och var död. (Foris. föjer.)