blotta sin själs känslor — att besagde blomsterlök verkligen vore ovanlig, både till storlek cch form, samt att dea lofvade frambringa en blomma af hittills oerhörd färgprakt. Genom tredje person låt hon nu erbjuda blomsterlökens egare en stor summa penningar, den hon sjelfmant ökade ända till femtonhundra gyllen, om han ville afstå den sällsynta växten; men han förklarade bestämdt, att ban endast till ett krönt hufvud ville aflåta detta rara, i Ho!land bitti!ls osedda exemplar, det största och enda i sitt slag. Från den stunden bade fru Hamsterhoek ingen rast och ingen ro. Hvad gagnade henne de tvenne amiralernan, dem hennes far fordom bade hemfört från Cap. De hade ju längesedan blifvit så allmänna och så mångfaldigade. Alla hennes begär, önskningar och tankar koncenirerades nu kring den omtalade Semper Augustus. Hennes helsa led betydligen dervid; och om nigot ännu var i stånd att stilla hennes hirm och grämelse, så var det de tvifvel hon byste, om växten i sin blomning en gång skulle fullt motsvara det rykte man om löken utspridt. Denna tröst kunde och skulle dock icke räcka länge. Semper Augustus började blomma, cch hvad bon af dem som sågo den nu förnam, angående de underbart krusade kalkbladen, de sällsamma ristillerna och den sköna stängeln, så väl som om sjelfva blomkronans ovan!iga s:orlek och underbara färgprakt, öfverträffade all väntan, öfvergick all, äfven den djerfvaste förbopping. Semper-Augusti blomnicgstid utgjorde en bögrid för hela Haarlem. Främliogsr anlände från al!a hill, för att beundra den. De inbemske talade blot om densamma, cch om siatyn af den hedervärde Lorerz Janszoon Koster, bviiken bollindarne af tacksamhet tillskrifta uppfinningen af boktryckerikonsten, bade från sin marmorsockel på torget nedstigit cch promenerat på stadens gator, så had: borgerskapets förundran och jubel knappt kunoat vara större än nu. Men för fru Bamsterhoek var lifvets glädje