Grefve Erik Sparre och Lagfarenheten. Åtskilliga läsare hafva tvifvelsutan tagit kännedom om det i Aftonbladet för sistl. måndag meddelade anförande af hr grefve Erik Sparre, när Lagutskottets betänkande i anledning af en väckt motion om antagande af Lagberedningens förslag till civillag förevar på Riddarhuset. Vi anse det af flere skäl vara till en viss grad angeläget, att detta anförande icke framsläppes i publiken utan en åtföljande grinskning. Grefve Sparre har af det konservativa partiet på Riddarhuset, som bin i de flesta delar tillhör, blifvit insatt såsom ledamot i Lagutskottet, hvarest han i följd af sin börd är ordförande. Under den knappa tillgång, som bland de bögre numrerade riddarhusnamnen företer sig på studier eller kapaciteter i det juridiska facket och lagfarenbeten, är det också, enligt hvad man tycker sig kunna skönja, icke så utan att partiet söker framhålla och proklamera grefve Erik Sparre sisom någon sorts ljus inom detta fack, en åsigt som icke heller grefven sjelf precist synes missbilliga, att döma af tonen i de delar af det ofvanberörde anförandet, hvari han talar om sin egen person. Som nu dessutom detta tal kan,i egenskap af