Aftonbladet – 24 februari 1851, sida 2

uppbjudit alla sina krafter för att motverka det hvi lande representationsförslag, som erkände allmänn: valrättens princip, och sedan, just då alla liberal: meningsfraktioner som bäst behöfde sluta sig till sammans om ett antagligt nytt förslag, framkom dei med ett eget projekt, i hvilket personlighetsprinci pen helt och hållet kastades öfver bord och med borgarnes valrätt indelade: efter yrken och klasser något som tidningen mångfaldiga gånger förut ut målat som den största orättvisa, som det grymmast: hån emot menniskornas medfödda rättigheter. Asigten att de summor, som nu förslösas på hofven, armeerna och lustlägren, borde användas föj åkerbruk och slöjder, hade Folkets Röst föga förfåk tat. I stället för ait under riksdagen uppträde mot beviljandet af ökade anslag för-statslyxen oct militärutgifterns, hade tidningen sysselsatt sig mec hätska anfall på dem, som sökt motverka sådan: anslag. Frågan om kapitalets förhållande till arbetet oc erkännanrdet af det sednoares värde hade icke blifvi afhandladt på annat sätt, än att hvar och en, sor egde något och råkade i onåd hos Folkets Röst blef titulerad för penningemenniskan, under det tid oingen sjelf fann hvarjehanda penningeinkomste ganska goda att hafva och hånade fattiga persone för deras klidedrägt och brist på förmögenhe. Sedernas helgd hade Folkets Röst respekterat p det sätt, att i samma nummer, der programmet fann integet och i hvilket tidningen ifrade mot qvinnor nas prostitution, hade ett högst anstötligt träsni! blifvit infördt, och sedermera hade sällan fattats gan ska lättfärdiga berättelser. Hr B. förk!arade, att hen önskade det måtte blifv bekant, att det var han som funnit lämpligt att så lunda ådegalägga, det Folkets Röst svikit sina löf ten åt de arbatande klasserna, så ait oviljan derö! ver måtte riktas mo; honom, men icke mot Före ningen. Emellertid tillkännsgåfvo lifliga biallsrop, då för draget var slut, att föreningens medlemmar gilac br B:s yttrade åsigter, och flera enskilda bland de tackade honom för det han rent ut sagt hvad al tänka.