Aftonbladet – 22 februari 1851, sida 3

ICUUD UVWFURLCIJUTS TALLIBUDLET UULU. BRJÄNIBUDITEE UU der deras vistelse här i landet, som gör all förtydning omöjlig. Vidare lårer numera icke vidare någon debatt serna kunna fortsäittas i frågan, om Sveriges gränsfästningar, vid Carlsten och Waxholm, böra bli fullt fårdiga och besiyckade, utan endast om med lea och sättet att så skyndsamt som möjligt brings dessa försvarsanstalter i fullt ändamålsenligt skick. Det kan nemligen falla lord Palmerston in — oci man vet, att den ädle lorden allt emellanåt är besvärad af högst besynnerliga infall — att med en afdelning af dena utevarande engelska flott n göra en liten visit i Götheborg eller Stockho!m, likasom anno 1850 i Athen, och säkerligen skulle dat då smärta bonom, om. hans armada före entröen ej blefve tillbö:ligen salaterad, utan sjelf finga bestå allt krutet till dess de resp. redderns uppnåtts. Deita torde vara den minsta uppmärksamhet, som här kan vi sas den ädle lorden, i fall han framdeles skulle finna för godt att tega någon till Sverige från G.braltar förrymd jude, eller dylik figur under armarn2. Man ser således redan här, att en hufvud isyftning med hela framställningen är,att ständerna måtte lösa på pungen. Vi hoppas läsaren icke förbiser, hvilken sublim rhetorisk figur här presenterar sig i författareas välta: tighetssvada uti vinkea derom, att ex engelsk flotta kusde vilja hemsöka Ssockholm; och detta allt för det sir Edmund Lyons kommer hit! Om ett sådant hemsjkande af en rysk flottilj från det snart sagdt i vår ezen skärgård be lägna Bomarsund kan deremot visst ej någonsin blifva fråga. Eller buru? Väl börde man för ett par månader sedan huru en viss: riksdagsman, som tillhör den kon servativa konklaven, kom att begå den indiskretionen att i ett sällskap yttra: det vore sorgligt, om de lib:rala genom ett för häftigt pådrifvande af repre:entationsfrågan skull: nölgao regeringen att inkalla rysk hjelp i landets Men sådant betyder ingenting. Värre år dei med sir Edmund Lyons! Vi citera ännu ett stycke: S!ntligen torde ock numera tvister mellan d:sazkkunnige i vapnet och partierna utanför dem böral: apphöra för Sveriges skuld, om företrädet mellar stora och lilla floctan; ty då eldan länge brunnit il: grannarnas husknuter, och faran för ens egna sjnes äfverhängande, ställer man sig icke gerna och grå-li l!er, om försök till släckniag skall göras med haad sprutor eller brandsprutor. Hiramot kan visssrligec (nvändas, att lord Palmerston just icke precist skic: l kat på os; en krigsförklaring i och med sir Edmond Lyons utoämnanda till brittisk minister i Stockholm, och at en dylik. kraftmesur för närvarande karppast är trolig. Men man tycker sig känna en aning, att någontiog kunnat börja på att spöka i den ädla lordens bjerna vis å vis Sverige: ast nåz nting besynnerligt förestår oss, eftersom just si Edmond, han, och ingen annan, blifvit sir Thomas Carfwrights efterträdare vid hofvat i Stockholm:l man tycker sig skäligen kunaa föru:se likasom en möjighet ren konflikt om ea ren bagatell, om j för något större intressa I politiskt e!ler merkantilt hänssenda — — — — — — ——Når frågan gäller Fåderneslandets sjelfförsvarl. cch oafhängighet, plåga slia inzemska partier tysins och förena sig till eft. Vi hoppas således att svenske män nu, liksom i framfarna dagar, må i full semdrägt handla värdigt och kraftfullt, efter omständighsterass föranledande, och icke göra sig vågral: illusfoner om evig fred, ty ssnaerligen, äfven om iren 4848—80 kunde utplånas ur de Europeiska staternas historia, någon kan vara säker om ait få leva i fred och ro, så läsge det behagar försynen Jatt uppehålla liffandarns i lord Pa!mersion och låta Ikonom florera såsom Englands utrikesminister. Våll förmoda vi, att några grimscer skola framskymts! från det liberalt-raditaa bållst, hvarmed de spöken I midt på ljusa dagenb, som vi framkallat, skola be j: grinas. Men vi förmoda ock, att en så beskaffa? argumentation emot oss om den försökes skall göra fögd verken; ty Englands utrikespolitik är seder llänga fullt genomskialig för ea hvar, som något beeriper detta ämne och följt med de sednaste årens ltilldragelsar — att ej tala om den konseqvent full följda Brittiska politiken allt sedan Eiisabeths ud. Utan tvifvel skola de rättrogna finna all: detta rätt uppbyggligt. En annan fråga är, ! Ihuruvida riksdagsmännen af borgareoch bon desånden, af blotta farhågan för den anländande engelska busen, blifva villiga att genast lossa p I pungen cch obesedt bevilja allt som begäres. . Visserligen bar man både ifrån Frankrike och I Preussen på den sednare tiden lirt sig hvilke mik igt vehikel den politiska skrämseln är ir momento, när det gäller att klämma ut murckJorna ur skattepungen; och icke heller hos loss saknas erfarenhet i den vägen. De 10000 TIrikedalerna till polisen år 1848 äro det färska Iste beviset härpå, och ännu för några år sedar skulla till och med en gåsmarseh i sådant hänseende varit af någon effekt. Men dylika rmeIdel börja numera blifva utnötta och hafva re: Idan selt sina bästa dagar. II Så torde det äfven gå med hela försöket att Iskrämma sig till pengar medelst den ofvan laämnde artikeln. Ty de som vilja se till facts loch jemföra Rysslands och Englands politik Ilinom Eu-opa på de sista 35 åreny-skola genast se och erkänna, att medan Ryssland under denna vid aldrig ett ögonbliek afstått från sina förstoringsplaner, och der det icke kunnat görs direkta eröfringar, åtminstone förstått göra åtskilliga makter till sina vasaller; medan det , lsåluada beberrskar Moldau och Wallachiet, ut r vidgat och hefästat sin sjelfherrskaremakt Polen, gjort Österrike sig förbundet och sök: blifva herre i Grekland och Syrien,så hir Englanc under samma tid icke utvidgat sin makt e tums bredd, utan inskränkt sig att vidmakt hål!a och understödja de mindre staternas sjeifständighet emot de störres uppslukningsplaner, som ingslunda äro obekanta: Ifrån denna synpunkt sedt tro viför vår del, rltvertemot artike författaren, det åtminstone icke kunna skads3, om England, som måste anse alsisom Skandin2viens naturliga bundsförvand: emot de östra förstoringsplanerna, här på stä!pllet äger ett sändebud som har ögonen öppna. Men att sådent icke kan vara angenämt. för de rysktsinnade, det medgifves gerna. ida MM OS or se ), Riksdagen tl I dog har till samtliga riksstånden blifvit genom ;-lhr statsrådet Wailenst.en aftemnad Kongl. Möja proposition om upphörande af den i-24 tultaze r, junderrättelserna medgiina tull-lindsieg vid ince: 4 jutförsel af varor från och till transatlintiska hamne: samt om nedsättning i inforssltullen å kaffe och råsocker. It PLENA DEN 22 FEBRUABI Dy Ridderstapet och Adeln.