Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 3

(Insändt.) Ännu ett ord om universiteterna. Den beskrifoing på studeatlifvet i Upsala, som i flera tidningar varit införd, har väckt stort uppseende hos allmänheten, och, djup: bekymmer hos de föräldrar, som äro tvungna att låta sina söner uppehålla sig vid universitetet. När man ser det begär efter nöjen och njutningar, det sinne för ytlighet och flärd den slapphet och hiåglöshet för ädlare sysselsättningar, den lättsinnighet i handlingssätt ock den oförmåga att mäta behof efter tillgångar, hvaraf denna beskrifniog utgör en bedröflig teckning — och den besannas af hvar cch en, som hafz tillfälle att på stället taga kännedom om förhållandet — måste man med häpnad fråga: hvad skall det blifva utaf en ungdom. som så lefver och så bildas för allmänna värl? Hvilken mannakraft har staten att vänta a! dem, som ej i ynglingaåren lärt att tygla sina passioner, ej insupit de grundsatser, ej tillegnat sig de vanor, som för framtidslifvet gifva renhet och styrka åt en karakter, hvarifrån obefläckad sedlighet och medborgerlig dygd skola utgå? Man kan ej afbålla sig att med Shakspeare utropa: oI4t is something rot:en in the state of — — Men felet torde ej helt och hållet ligga hos studenterna. Om en viss liknöjdhet tör det vetenskapliga lifvet får inträde i de högre kretsarna, sjunker den snart ned till de lägre. Den stora frågan blir då: bedrifvas studierna vid universitetet på ett sätt, som ger tillräcklig väckelse åt ungdomens lärgirighet, och, i fall denna en gång blifvit väckt, tillräckligt intresse åt det som skall läras? En professor läser några timmar i veckan: dessemeilan är han upptagen af det eviga tenterandet och examinerandet. För att afhöra en fullständig kurs, fordras således en ganska lång tid, och det händer ej sällan, att en student får börja midt i en kurs och suta midt i en annan. Fordom lemnades för hvad som ar denna fragmentariska läromethod gick föroradt något slags ersättning genom privata öreläsningar; men i sednare tider har bruket att läsa privat upphört, förmodligen derföre, utt professorerna sällan hafva tid dertill och, när de ändå kunna berga sig, ej heller vilja pelasta studenterna med så kallade kollegiepenningar eller ådraga sig sjelfva förebråelsen ör snikenhet. Härigenom kan läsningen för let mesta förvandla sig från muntligt föredrag