Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 2

alla; och själarnes eviga intresse bör i vår sinne och hjerta alltid få öfvervig:en öfvei politikens begränsade och timliga intresse. Om vi försökte att välja ett annat förfaringssätt, skulle vi otvifvelaktigt förr eller sednare? finna oss blot:ställda i dessa jordiska striders hetta; och religionen, genom våra personer neddragen på det politiska stridsfältet, utsatt för våld eller åtlöje, skulle der genom sina tjemares oOförstånd eller fåfänga undergå e:t onyttigt ech föga ärofullt martyrskap. Såsom en annan konseqvens af det generella budet för presterna att afbålla sig från poJitik, uppstä!les ytterligare förbudet att skrifva i tidningar. Må icte prestråcken, heter det, visa sig på detta fali; den skulle der blifva sönderrifven och fläckad. pKyrkans tjenare bör l.ka litet deltaga i den politiska pressens, som i den verldsliga talarestolens strider, om hin vill behålla sitt gudomlga kalls hela glans och oberoende.n Sålunda uppmanar en af den franska kyrkan; bögsta predlater sina embetsbröder att för : saka något af sin medborgerliga rättighet, för att desto bättre uppfylla da heliga pligter, som prestembetet ålägger dem. Endast i ett fall, siger erkebistopen, kan presten med framgång blanda sig i politiken: som han inskränker sig att såväl genom exempel som ord uppmana sina lisar till fosterlandskärlek och lydnad för lagen, till aktning för bestående förhållandenn. Detta herdabref är undertecknadt af den i Augusti 1848 utnämnde erkebiskop Sibour i Paris, hvilken skrifver sig Marie-Dominiqu:-Auguste. —