Aftonbladet – 20 februari 1851, sida 2

Läseriet eller den andliga Choleran I Under denna titel har Gottlands Läns Tid ning innehållit en artikel som af flera ski Iförtjenar behjertas. Med denna artikel ka också den egenheten inträffat, att den blifvi reproducerad i den uti Norrköping utkom mande tidningen Nya Svenska Minervan, hvil Ikea, oaktadt sina bekanta ultra-konservativ tänkesätt ej dragit i betänkande att meddel densamma. Om detta skett af madvertens, kun Jna vi ej säga; saken är dock ej utan si märkvärdighet, när man på andra hill set prof på den stora benägenhet för läseriet, elle; åtminstone för dess resultater bland folket,son det konservativa och reaktionära partiet tem ligen ofta ådagalagt. Vi vilja här reprodu cera några stycsen af artikeln. Efter en ia gress om de kringvandrande, förmanande oci varnande läsare-apostlarne, jemte en skildring af Erik Jansons verksamhet och karakter, he. ter det: Men, uppriktigt taladt, bshöfves det väl mång: varningar? Om till någon kommer en okänd frem: ling med uppmaning att köpa och lä:a den Heliga Skrift — välan! det är en god handel, i fall jag ej förut har den dyrbara boken, Men begynner han på sitt vis att tala om ens syrdaskuld och om det eviga förderfvet, och erbjuder han sig på gammalt papistiskt vis att blifva ett slags biktfader, så svarar hvarje förståndig bonom: jag vet till hvem jag vänder mig i min själs angelågenheter, och ni skall icke kunna rubba mitt förtroende till min verklige själasörjare. — Talar fremlingen åter ur denna ton: Ligger å sido edra arbeten, öfvergi:var edra hus, och följsr mig, så skolen j få det Eada Nödvändiga (såsom lässrne kalla Väctkelsen); så kan man trysgt bedja honom gå sina fird3, helst när man (såsom ofia händer) har sig bekant att han är lagd, aflönad och betald af utlänningar i en annan verldsdel, under hvilkas ardliga förmynderskop vi alldeles icke behöfva gå. Det fordras ingen stor lärdom, ingen synnerl g verldserfarenhet för att här bevira detta, i fall så behifies. Den som wvankar omkring och vill iavilla folk att arbete är skadligt eller öfverflädigt, an är icke blot en okunnig, uten ock en grym bedragare. Han är okunnig, ty han hardlar uppenvart både emot både Guds Ord och emot mensklig erarenhet; hen är grym: ty han vill frånröfva mennikan hvad som är hennes ovärderliga statt, bennes rena glädje, ty så är det redliga arbetet, om vi ndast påminna oss, under det vi arbeta, att Gud nsam gifver frukt och välsignelse åt vår möda, så Itt vi icke högmodas deröfyer eller förmätne pocka vå heder derför. Längre ned: Behöfver det här nämnas, hvilken helsa åt både jäl och kropp det ärliga och pyttiga arbetet medör? En hvar af oss kommer ju grannt ihåg dokor Luthers sköna förklariog af Arbetsamhstens ytta: pArbelsamhet befordrar helsa och välstånd, indrar många tillfällen till synds c. — Allt0g, för Gud år arbetsamhet välbebagiig. Det är ju vår pligt, medan vi vandra här på II orden, att arbeta med stilihet, och i egst, väll årdadt hem, om Gud gifvit oss stt sådant, äta vårt röd. Om vi ännu icke ega ett eget hem, så låtom s bygga derp3, fromt och förtröstansfullt, så bjel-l: er Gud till. Tag vara på dist bus, din bod, dio erkstad ; så skall ditt hus, din bod, din verkatad! f ga vara på dig! Låtom oss, vidsre, icke gå cmkring med mulna ileten, med blickarne än mot himmelen och än ot jordan, för att egentligen predika oss sjel!vomp,