Aftonbladet – 19 februari 1851, sida 1

ibåg, sköna angelägna! hvad Sancbo Pansa el!er någon annan säger: rhornlyktor äro inga ljuskronor. Dolorida drar sig stött tillbaka. Jag trodde mig komma till en ridderlig man, och jag ser att jag kommit till en usling. Gomes! Besvarar man tillgifvenhet med förolämpoingar och ärekränkningar? Tror ni er nedsätta mig i mina egna ögon derigenom att ni nedsätter er inför mig? Ni bedrar er. Jag höjer mig ännu högre än förut, då jag ser er falla så lågt. Jag var färdig att för er riskera mitt lif, mitt lugn, min lycka, kanske min själ äfven; jog var färdig att för ett bländverk lägga hela min framtidslycka i den rysliga vågskål, som uppvägdes af körleken: ni bar bindrat mig derifrån, jag tackar er! Det finns inte mer någon afgrund för mig, er egen skall derföre blifva så mycket större och Dolorida !emnar er der. Ve er, Gomes! Adjölv Pzquita uppstiger och springer till sin svägerska. Med a2nsigtet förvirra t af lidande och fasa, är hon färdig att utsäga några ord. Dotorida håller sin band för hennes mun. Du beböfver ingenting säga mig. Och sedan fortfar hon med låg röst: xJag skall rädda dig, Paquita.n Ett ögonblick! utropar piraten. Tillåt mig en korsmission, min prinsessa. Säg till de der komedianterne, som qvintilera der nere, att komma upp; det skall förböja smaken al winet. Vidare, min sköna nattens drottning! Då konserten är i gång här, så låt din stridshingst galoppera efter musikens takt, och far utaf som ett stjernfall: du vet att de försvinna alldeles.n Enkan Mugnos svarar ej med annat än en åtbörd af förakt; hon trycker sin svägerskas band med en konvulsivisk rörelse. Vid midnatt! hviskar hon i bennes öra. Derefter störtar hon hestigt ut. U:an tvifsel hace bon skyndat sig att efterkomma Gomes order; ty fem eller sex minuter voro knappt förflutna, förr än redan talrika röster och Lbullrande steg hördes vid ingången till tornet. Det är de kringresande musikanterna; Brigitta marselerar i spetsen för tåget. De bafva gitarrer, valdtborn, flöjter och kastagnetter. Olo sade fången sakta till sig sjelf; jag känner det, Pedro Woals är dern i