Aftonbladet – 19 februari 1851, sida 1

MENISJRT LISlanO. Hvad de åtgärder beträffar som nu äro Ifråga, så antydes deras karakter genom inne hållet af den bär ifrågavarande bullan. Dei Jär en helt och hållet godtycklig urkund, ty in genstädes nämner den med ett ord det före Irade brittiska riket såsom en sj-lfständi stat, hvars styrelse skulle behöfva tillspörja Jom gamtycke till den genom bullan vidtagn: Jåtgärden. Utan alla omständigheter utnämne; den en erkebiskop för den del af London, de drottningen plägar församla sitt parlament, oct eit ant:l biskopar utnämnas för åtskilliga stä der i riket, hvilka redan stå under den prote stantiska kyrkans biskopars vård. Dat herde bref, som doktor Wiseman i grund af denn bulla utfärdat, förkunnar helt enkelt att har nu har väldet öfver grefskaperna Middlesex Essex och Hertford. I dessa ord kan man lik: väl uppenbart icke se annat än en inkräktning af territorial herrskaremakt; och den enda ur: säkt som förebäres, för så vidt man öfver hufvud inlåter sig på ursäktanden, är att katolska kyrkans formler ej medgifva uttryckande på annat sätt af den andliga myndighetens till. trädande. Talaren ville icke bestrida dessa menniskor kunskap om sin kyrkas formler; mer han vet att det äfven gifves en annan formel, sämligen: ,Vietoria, med Guds nåde, drottning af Esgiand och Irland, och att denna formel icke fördrager de andra. Visserligen påstås att om utöfningen af något verkligt välde icke kan vara fråga, och det vet äfven talaren ganska väl; men hvad han vill är att ingen må ens i ord tillägga sig ett dylikt välde. Må man blott ihågkomma att äfven under de tidehvarf, då katolicismen ännu var rådande i Eagland — under Wilhelm Eröfraren, Edward I, Edward 111, och sedaare — alltid det påfliga väldets inkräktningsförsök på den verldsliga makten blefvo med kraft motverkade. I afseende på den väg, som styrelsen beträdt, för att mota det nyaste maktinkräktningsförsöket, så hafva först kronans rättslärde blifvit tillsporde, huruvida de som tillägga sig andliga titlar kunna, enligt 1ag, dragas inför rätta oci straffas. Kronans rättslärde hysa häröfver den tankan, att de nu gällande lagarne icke såsom öfverträdelse beteckna blotta missbruket af titeln, och att fastän införandet af påfliga bullor och andra skrifter är förbjudet vid ansvar, så hafva förbuden så länge varit utan tillämpning, att ett åtal inför domstol skulle ef:er all sannolikhet underkännas. Sedan åtskilliga förslag blifvit förkastade, och med hänseende dertill att de nyssnämnda katolska prelaterna förmodligen skulle få sig betydliga penningebelopp anvisade till sitt förfogande, har styrelsen beslutat föreslå en lag, hvarigenom, för det första, förbjudes att någon må tillägga sig en andlig titel efter något härvarande stift, eiler efter någon del eller ort inom det förenade konungariket, och för det andra att testamenten och öfverlåtelsebref, som utfärdas till innehafvare af dylika tillkräktads titlar, förklaras såsom ogiltiga och det testamenterade eller öfverlåtna hemfaller till kronan. Det är tydligt att här icke är fråga om någon genomgripande anordning af ka:olska kyrkans förhållande till staten, utan blott om betryggande på förhand af kronans myndighetsrätt. Man bör vänta att påfliga hofvet skall medgifva den måtta, som röjer sig 1 detta regeringens handlingssitt, och om kardinal Wiseman verkligen menar väl med England och sina i England befintliga trosförvandter, så kan intet bättre råd gifvas för ho: rom, än att han lägger bort sioa tillkräktade itlar, och att han gör hvad han försäkrat taaren vara sin afsigt aldraförst, nämligen att fara till Rom och der taga sitt residens. Skulle något annat råd hos honom vinmr öfverhand, och han vara i stånd att uppreta romerska hofvet till hämdlystna planer, då komne man visst att göra sig beredd på en långvarig och häftig strid. Men under en sådan strid skulle åtminstone talaren icke afvika från Jet sätt han hittils iakttagit. Han är för den fullständigaste trosfrihet, men lika bestämd: emot hvarje prelaturens inblandning i rikets verldsliga makt; att han flerfalldigt afvisat dylika inblandningsförsök från landets eget pro(estantiska kleresi, är bekant. Han kan icke slömma att icke blott i äldre, utan i den nysre och nyaste tiden hafva inom denna kyrka Ippats sådana meningar, som rakt strida mot varje ide af frihet, såväl politisk som kyrklig. delt nyligen har en påfve ytirat sig som föler: Den absurda och förryckta mening, att la individer i samhället kunna medgifvas och betryggas samvetsfrihet, härstammar från la stitudinarismens stinkande källa, och från ronerska hofvet har ännu sednare förbjudits att tudera Guicciardinis, de Tous och Robertons verk, samt Scapulas Grekiska Lexikon Jer ofördragsamheten och bristen på frisinniget äro så stora, der kan man väl blifva missrogen och fiona sig ega skäl att sätta en damm mot införandet af ultramontana institutioner. lärvid kan men ändå ganska väl stadfästa en sillnad emellan den ägta katolicismen och de fvan antydda ultramontana lärorna. De sistämnda kunde talaren på intet vilkor tillåta RS RR mt nsrter—R FR OL 1