Aftonbladet – 15 februari 1851, sida 2

ryktbarhet. I känslan måhända att icke kunn: göra sin eller sin herres misslynthet fruktans värd för det stora republikanska förbundet, öf vergår hr Häl!semann likväl sedan till en pa triarkalisk ton; han förlåter hvad som ha händt, förklarande sig lycklig att kunna äg detta i sin makt,; men tillägger, varnande, at förhållandena mellan Österrike och Förent Staterna kunna icke å nyo störas allvarsam utan att sätta begge ländernas förnämsta in teressen på spells. — Österrike, måste mar förutsätta, skulle då förklara Nordamerikanern: krig. Det svar, som härpå gafs af m:r Webster förste mannen bland landets statsmän, är i sir fullständighet en urkund, som gör epok i verlds. historien. Det innehåller helt enkeit förkla ringen af ett redan begynt krig på lif och död emeilan enväldets och frihetens samhällsgrun der; väl icke något krig med flottor och hä rar — så framt icke något dynastiskt öfver mod skulle gå ända derhän i ursinnighet at sjelfmordiskt framkalla ett sådant stridssätt, — utan ett krig i tänkesätten, öfvertygelsen, all männa omdömet. Men, om så skedde; kund väl utgången betviflas? Antaget att kejsarn och konungen af Preussen, så värdig att åter träda i det gamla förbundet red dem, skull genom någon våldsamhet vilja näpsa nordame rikanska folket för dess sympathbier; några nord. amerikanska linieskepp skulle då infinna sig vic Trieste att hämnas förolämpningen och dei bilda en utgångspunkt för frihetspartiets företag i Europa. Hela det Europeiska fastlandets midt, från Beresina till Rhen och från Östersjön till Sicilien, skulle råka i rörelse, för at! icke vidare ligga under. Detta är likväl ick något värf för Nordamerikanska Förbundet annat fall, än att dess medborgares egendor eller personer anfölles; men i det fallet visa m:r Webster huru färdigt det är, att upptags envigehandsken. Den enda strid från hvilken det icke vill, och, som dess roinister yttrar, icke kan afstå, är tänkesättens. Han förnekar det öfverklagade bruket af uttrycket jernspiran; ehuru, anmärker har, han icke skulle ursäkta sig derför, ifall det hade blifvit användt. Deremot rättfärdigar han uttrycken om Kossuths ysande rykte, emedan en stor del af samtiden anser Kossuth värd detsamma. Han instämmer i hr Hälsemanns anmärkning att Amerikanernas kännedom af tilldragelserna i Ungern var ganska ofullständig; det var också derföre, som m:r Dudley Mann blef afsänd att samla facta och förfara i öfverensstämmelse med dem. Med stolthet afvisar han benämningen ,ipion för en diplomatisk agent, och förklarar att denna förhatliga behämning, använd om en neutral makts behörigen befullmäktigade ombud, innefattar icke blott ett missbruk af språket, utan en sträfvan att vanställa alla riktiga begrepp. Men, tillägser han, i fall den kejserliga styrelsen i Österprike hade underkastat m:r Mann samma behandling som en spion, så skulle den ställt sig sjelf utom de civiliserade nationernas råmärken; och kabinettet i Wien må vara öfvertygadt, att om det bragt eller försökt bringa vett så olagligt anslag till verkställighet, med afseende på ett befulimäktigadt ombud från Förenta Staternas styrelse, så skulle allmänna tänkesättet i detta land hafva fordrat omedelbara fiendtligheters utöfvande genom Förbundets kraftigaste ansträngningar, till lands och sjös.n Schwarzenberg, äfven med Nesselrode och Manteuffel bakom sig, skulle icke våga tillkalla a dylik mellankomst i Europas tvister. Men vad som djupt måste kännas af envåldsmakernas kabinetter, är den jemförelse, som rar Webster framställer emellan de begge makterag inre tillstånd, icke såsom något bevis för ans förmåga att öppna ett krig, utan såcom tt prof på hans landsmäns sunda omdöme är de sympatisera för fria sambällsinrättninar, hvilka framkalla dylika underverk af makt ch lycka. Amerikanerna — säger han — unna ej annat än önska framgång åt andra iationer i förvärfvandet af de friheter, som rundat deras egen välmåga och storhet. De kunna icke, till och med om de så önskade, qväfva hvarken de tankar eller förhoppningar, som uppstå annorstädes, vid åsynen af deras lyckliga exempel på en fri samhällsordning. Det är sannt nog) — fortfar han — mtt öfvervigten på den andra kontinenten af tänkesätt, som hylla den republikanska fribeten, är en iterverkan från Amerika på Europa, och att källan och medelpunkten till denna återverkan otvifvelaktigt funnits och ännu finnes i våra Förenta Stater. — Hvad fribeten frambragt i merika, sammanfattar han genom att skildra tt fäidernesland såsom ,ett af de rikaste och est odlade på jordklotet, och sådant i vidd, tt österrikiska kejsardömet, i jemförelse dered, är bloit en liten fläck på jordytans lan upplyser det österrikiska sändebudet om, att örenta Staternas folkmängd redan stiger till 5 millioner, och anmärker, att om sändebuet vill stadna qvar något längre, så skall det 2? den öfvergå folkmängden under dess heres välde. Han framhåller, men icke af fånga, utan i en ton af ädelt fosterlandssinne, itt lands allmänna kredit, dess bandel och ömakt, och häraf, slutar ban, måste bans! andsmän alltid hysa ett lifligt deltagande för ndra folks öden, hvilka sträfva för likartade 2mhäillsinrättningara I denna statsskrift ligger ett republikansktl anifest till hela verlden — en propaganda om RR