Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

Utskottsbetänkanden. I L-gutskottets betänkande JM 6 angående väckt motion om rätt till jord och lägenhet för anläggande af elektriska telegrafer, har utskottet yttrat: att lag icke saknas för ru uppgifna fail följer häraf; men en annan fråga åter är den, huruvida, då den enskildes jord för ep del företag måste användas, så att jorden varder helt och hållet onyttig för egaren, men för en del blott behöfver begagnas i så ringa mån, att ezaren fortfarande deraf kan draga fördel, de i lagen för jords användande stadgade vilkor böra så tydas, att jorden alltid bör af egaren lösas, och om, i sådan händelse, en förändring af lagen i denna del bör ega rum i enligbet med motionärens förslag. Om emedlertid nyssnämnde tydning antages vara med lagen öfverensstimmande, och om än en modifikation deraf för det fall, att jordea icke göres för egaren onyttig, skulle anses ändamålsenlig, så möter lizväl bärvid den omstänbet, att den föreslagna modifikationen endast afser ett esstaka förhillande eller anläggandet af elektriska telegrafer; och att för detta partiella fall tillvägsbringa en förändrivg i allmän jag, synes desto mindre lämpligt, som nigot behof deraf ännu icke visat sig. Utskottet tillstyrker alltså, att Rikets S:änder måtte förklara, det ifrågavarande förslog ej kan till någon lagstiftningsåtgård föranleda. I en reservation har hr R. T. Cederschiöld, med hvilken von Rudiing sig förenat, yttrat: Om Lagutskottet anser en Jag, hvaruti förändrisg blifvit föreslagev, redan i sig innefatta den mening, som förändringen såser, så bör utskottet bestämdt uttala en sådan åsigt, helst denssmma ensam utgör ett tillfyllestgörande skäl att förk!ara förändringen obeböflig. I stället att nu så gå till viga, har utskottet uttryckt sig i sväfvande ordalag, och såmedelst temnat Rikets Ständer i okunnighet om, huruvida Utskottet anser lagen af den 20 November 1843 böra så förstås Som motionären föres!agit, eller icke. För min del kan jag ej gilla detta förfaringssätt och jg har derföre anselt mig böra tillkärnsgifva, att nämnde lag, så vidt jig förstår, endast inrefattar skyldighet för jordegaren aut med full eganderätt astå bvad af jorden till allmänt behof erfordras, men deremot icke förbinder honom till någon så beskaffad upplåtelse af jorden, som motio hären åsyftat och hvarföruten de af bonom omnämnde telegrafinrättningarne ej kunna anäggas. — Höäraf följer så!edes, att, derest Riiets Ständer skulle anse de ifrågavarande tele srafintätiningarne vara af sådan allmön nytta, tt hindren för deras enliggning böra undeanrödjag, en förändring of kongl. förordningen len 20 November 1845, i den syftning moe