Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

söndra sig, utan åtminstons i större frågor städse förena sig om sådane besut, som påkallas af det ofördelaktiga skick, hvari de flesta reformangelägenbeter nu befiana sig. En fast hållning hos dessa båda riksstånd har förut visat sig välgörande och au skulle derigenom vinnas åtminstone mildring i at! rezeringssystem, hvars u:märkaeda dreg är at! legtinga med tidens fordringar. Det är för detta aeklagansvärda system, som lagreformen blifvit uppoffrad och förvandlad till partisak, utan att derföre de personer, som ega förnämsta skulden häruti, hvarken genom sin lagkunskep, sina egenska. er eller sin ställning i samhället förmå hindra denna reform, så snart nemligen regeringen, i själfva verket, vill befordra och genomföra den. He: Ekhom lemnads flera iatrestanta upplysnin2ar om rättstillstindet i andra länder. Han ansåg, att den pya Isgen bör stödja sig på de nya rättsbegrepp, som Europas; nuvarande kultur medfört. Det streffsystem som här ännu cnvändes är i endra linder redan utdömdr. Uti vår civilleg äro reden flera förändringar gjorde, hvarigenom det, enligt hans förmenande, skulle gå lättare att få de öfrige antegne. Ul utsk. bet. låg ett reaktionärt sträfvando, samt att ett palladium som vår gamla lag ej vore at hålla på. I Eogland t. ex. har man ett kaotiskt tilistånd gecom gamla lagars bibshållande och det 2nce3 som ett syndastrsff att der få en process, hvarföre man äfven der börjat införa Code Napoleon, hvari konseqsens finnes. Uti flera andra länder har man i samma anda bärjit ombilda lagsrne. Tal, med hvilken flera instämde, yrkade,i likhet med hr Bjirck, återremiss. Hr Schinmeyer instämde med hr Björck, m. fl., beklegande ett lagreformen jemt undanskjutes liksom representationens ombildning, samt ait man kunde vara frested tro, att lika virdaadsvärd till ålder som den ru gällards lagen år, skulle den nya bli!va innan den antsges. Han trodde ej på någon skärseld, uten att man vid denna riksdag borde böria graaskningen cch sed:n fortsätta den, Hr Winge t:ckade bre Björck, Ekholm för dera: yttranden, gef flera upplyssgingar om lagstiftningens tillstånd i andra länder s:mt ansig ef der erfarenhet min här i lard2t bar, att lagberednisgen cct lagkommi.t:n endast äro sammansatia för att fönderrifva hvad andra åstadkommit. Sedan hr Eng. zell gjort försök att vederlägga åtskilliga föregående talare genom tillkännsgifvande att lagberedningen ej förrän i Oktober månad till Kongl. Msj:t afgifvit sitt försleg, hverföre någon pröfoisg ej kunnat medhinnas samt att lagutskottet ej legt kinder I vägen för frågans behard ing, utan rikets ständer sjelfva den ena gången efter d:n andra uppskjutit den, bef, som i går nämndes, hr Billströms proposition entagen som ståndets tanka. I frågan om bankens styrelse cch förvaltning blef decharge gifven åt fullmäktig efter åtskilligå enmäirknicgar. Hr: Halling yrkade åtterremiss afsista på det att br Hörnsteins omtalta anförande måtte blifva bahandladt af utskottet. Häri instämde brr Petre och Bero; men bir Geselius, Palander, rIogergren, Bergman, Indebeiou, Falhem, Rinman, Björk Almgren, Mechel och Billström talade för bifall till decharze äfven i denna puvkt, emedan hr Hörnsteins ermirknirgar ej avgått fullmäktiges åtgörenden, utan varit riktade mot barkoreglementet och räkenskgpssättet. — Vid voteriogen härom ble? decharge beviljed med 27 röster mot 410. Häremat recorversda giv hr Polrå