Aftonbladet – 13 februari 1851, sida 2

tare att förklara. Förföljl af endast fyra sol dater, som hade set honom upplyfta fall jluckan i kyrkan, hade ban dödat tre efte hvarandra, under det ban drog sig tillbaka för dem; och då han ropade på Peqnita, då blodet började att ymnigt flyta ur hens sår, hade bans sista motståndare tagit till flykten. Ofvertygad att Monserrats maka, som hade lyckats ati sönderslita sina band, hade återvändt till mordhåålan, hade Games riktat sina steg åt denna sida. Men det instörtade hvalfvei derstådes tillslöt för honom den gamle vägen. Vig fåktare, smyger han sig, krypande genom ruinerna, ända till de nya urhålkningar som öppnat sig till den ryktbara cisternen O förvåning! Der, hvarest han skjutit, ände ippå lifvet, på sin rival, återfinner han hverken Poquita eller Estevans kropp. Försvagad af blodförlust, stanzar ban i början tillintetgjord; derefter vill ban, sedan han förbundit sitt sår, fortsätta sina efiersökningar; ett nytt ras ställer sig emot honom, och han kan ej återväada till grofhvaifvet, hvarifrån han kommit. Då, tigande sitt parti att göra ett slut på sin osäkerhet och sin förskräckelse, uppstiger han ur brunnen, på de trappsteg, så att säga, som bildades af da nedkastade möblerna, hvilket vi redan omtalat, och befinner sig snart i öppna luiten. Ingen fiende synes. Han slipar sig, utan att blifva sed, till en närgränsande byggnad, der ban, midt ibland förstörelser och ruiner, fianer en mängd födoämnen. Han inrättar der åt sig ett mörkt och doidt gömställe. Der lefver han son en orm mellan stenarne. Hans sår läkes här småningom ihop, och på deita sitt förgå två dagar. På den tredje är han räddad. Ordningen efterföljde ehaos; och Gomes, som ugitt ur Terragona, förenade sig på stranden af hafrei med sina kataloniska smugglare. Vi återvända nu till guitarreron. Fullt sysselsatt med sin älskade, hade han kneppt märkt de mörka figurer som uppfyllde posadan. Men då några besynnerliga småskratt hade ägt rum nära bredvid honom, hade han