Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 3

Ridderskapet och Aden. Lagutskottets betänkande JM 5, i enledoing af väckt motioa om antagande af ny allmän civillag, företogs först till afgörande. Friherre Raab börjede debatten med att på grurd af i Ola Månssons reservation anförsa skäl yrka, det Ridd. och Adeln måtte vid bifallet till betänkandet göra den förklaring, att ståndet dermed icke uttalat något omdöme om legbaredningans arbete, hvilket ännu icte blifvi: pröfvadt. Derefter uppträdde grefve Sparre, ordföranden I Lagutskottet. Han förklarade dei icke vara oväntadt att betänkandet stulle rösa motstånd. Emellertid ville han öfvergå till sjelfva frågan och började med den uppaifter, avt Sveriga står i det europeiska stats-systemet så enramt, att man kan bietrakta det alldeles särskild . Likväl gick han in på hvad som rörde Frankrike, talade om att vid början ef detta århundrade det uppståu en hig att stifta lagar, vid hvilza man ej ville tega i betraktande förflutna tiders e:fareshet, cch påminde ut man velst göra dessa lagar så fullständiga, att läskipniogen skulle bi endast en tillämpning af bostafven. Men då uppsitod ena man, som, enligt r. Sparres påståerde, nedgjorde de nya åsigerna å fu lständiat, alt de icke efier 40 år mäk:atreca sz. Serdeles ville tal. inpregla i sitt augitoriums upfattning, att lazarze skulle rätta :ig efter folkets frestållaingssätt och veror. Han mensde att rätten är det, rom är ett uttryck af nat ons insigt. men icke något, derföre ett det står i lagboken. Med pathos uropsde ban: Väioss! Vål o:s svenskar, att den fsttigaste arbetsre sjelf kan föra sin ta!sn inför en svensk domsto!, och icke som i andra länder det skall vara konom förbjudet, och han tvungen att öfverlåta sin talsn åt en advokat. Den gemla legbok:n menade grefve Sparre vara så förträflig att han på sia höjd vill befva några detaljförändringar deruti. Hvad man anfört, att det vore för tidigt at fälla ett omdörse om eivillagsförrslaget, frukten af 40 års arbeter, emedan det icke blifvit pröfvadt, giliades icke a! grefce Sparre. Han ansåg det icke för tidigt att riksens ständer ändtli3en en gång uttala sin åsigt om det nya lagförslaget, den åsigten nemligen ett garola lagboken är bättre. Och grefven Ver gled. att denna åsigt pu kunde uttales; under en ganska lång tid hade ingen vågat uppträda med derna mering. Hr Weidenhjelm hade icke ansett de ord i motiverra till betänkandet, im af Ola Månsson cch frib. Raab betraktats såsom ett ogillande af förslaget, åsyfta hvad frih. Raab antegit, eljest skulle ban icke biträdt betänkandet, emedan han anser det för tidigt att utlåta sig deröfver, innan det blifvit pröfvadt, hvartiil tiden icke gifvit möjlighet. Med denna förklaring reserverade han sig mot den tydning, att han skulle hafva på förhand ogillat ett förslag, hvars förtjenster han till en stor del erkänner. Frib. Raab piminde, att det ver just en sådan reservation han isjf at, och trodde nu vara så mycket angelägnare, sedan Lagutskottets ordförande, grefve Sparre, förklarat ett tiden var inne att uttala ett ogillande, att göra denna reservation mot hvarje omdöme om förslaget. invan vederbörlig pröfning föregått. För öfrigt hade frih. Raab icke mycken tillut till grefve Sparres åsigt om den nu gällande lagbokens förträfflighet, så det ofta visat sig att inom riddarhuset, mellan sjelfva de lagkunniga, sådana disputer uppstått om hvad som vore rätt i denna lag, att de icke-lagfarne väl kunde tvifla om nison rätt alls finnes i lagboken. Hr Cederschöld hade bifallit utskottets betänkande, emedan man icke granskat förslaget, och denna granskning hade hr C. ansett icke kunna företagas, innen den af Stiänderna önskade förberedande granskning försiggåt. Hr Carleson skulle instämma med frib. Raab, om de uttrycks, hvarvid han fästat sig, verkligen inne fattade en sådan mening, som friherren deruti sett. Men han kunde icke finna skal att gifva dem en såden tydning. Hr Dalman ville att man icke skulle föreskrifva någon annan pröfning än den grundlagarne utstaka; väl hade Stäinderna 4841 önskat att en ytterligare granskning skulle försisgå, men den ansig hr Dalmen vara fullbordsd. Denna fråga föranledde sålunda en liten debatt mellan hrr Cederschöld och Dalman, deruti äfven inbl:ndades åtskilligt angående att justitiekansleren öfvervarit beredningens sammankomster, men justitieombudsmannen icke. Hr v. Harimansdorff läste upp de orå, som blifvit sluiresultater af usskortots resonnement, och, som de voro helt oskyldiga, så tyckte hen det vara onödigt att inlågga i beslutet rågon slags reservation. Emellertid ville frid. Paab icke antoga att beltänkandet var så oskylligt, som sjelfva slutradeim, Igåfve vid hander. Han hide i batänkandets miltiver funnit enlednirg till tvifsvel om icke man iIsyftat att gerom bifall till ketäskandet på förhard dömma öfver sjelfva förslaget, och detta tvifvel hi ds blifvic visshet genom den fö:klarinog legutskostes ordförande afsifvit. Nu, sedan injen enda röst iacm riddarhuset höjt sig för grefve t parres åsigt avi tiden varit inne att uttala ett omåöme om förslaget, uppstod hen sjelf och förklerade, att hvad hen anfört hade varit hans egra motiver för bifall till betänkaudet ceh tillade: de äro aildeles icke utskottets. Efter denna nya förklaring af grefre Sparre, afejordes saken, sedan likväl fört brr Printzenschjöld och v. Hartmansdorff yttrat några ord i samma syftning, scm forut hr V. H., med bifell till betänkandet. — I Presteståndet bifölls Lagutskottets betänkande om nya civillagen utan diskussion. Berättelsen angåernda Rikets Ständers bankstyrelse cch förI valtning försnledde en och snnaan enmärkning i förbigående; men utskottets slutliga hemstillan om decharge för herrar bankoullmäktige bifölls. EtonomiJutskottets yttrarde öfver Bergt Gudmuadssons ao tion om snvändandet af helgonskylden i Halland godkändes, till en del genom votering, föranledd af proFlsten Lindbergs yrkande om afslag på den delaf batänkandet som tillstyrkt en underd. anhållan om -Ipenshanda undersöknivgi afseende på helgonskylden .li Helland, fom redan egt rum i Skåne och Blekinge, ljemte en uppskatining af dess värde i penvingar. Ett ef Ekonomtuskottet tillstyrkt förslag, åsyfiande -latt hä na drematiska författares rättighet till frugilten ef titt arbete, vann bifell; de inkast, tom gjomdes emot betänkandet, gingo ut på att få ifrågsvairande rättighet ytterlig:re utsträckt. Diskussiocem Ihäröfser fördes emellan lektor Söderberg, prosten Söderberg, pro.ten Tellbom, prosten Ewta, doktor IB öslipg och professor Carlisor. Prosten Holm hbads ett peftertrycklig yttrande i Ts me EF SLeasn AA barns untJbaoa 8 fönmra sla