Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 3

liga bål som restes rundt omkring staden. ,Det der brinner nu i åtta dagar, och är ännu icke kalciceradt. Hvad det är svårt att få eld och aska af menniskornal, we Anfägta det har du sätt i! och ve: du åpropos af aska ceh lågor, att vår hetsiga gitarr, v:ll söka öppna jäl et med sin flamma? Stackars skogsdufsor! Hvar skola de sätta sig för att en gång va a i skydd för krut och kulor? Bomber cch granater! Deras afresa gör mg mera ond än om man aftog benet på min bapten. De komma väl under vägen att möta våra lå! med sna välluktande ångor; hvem vet cm min ej der seker en mängd af deras slögtirgar och vänner? De skola inandas allt det der då de pessera förbi; en riktig familjerökvingo. Alta ofantliga tål höjde sig verkligen i stadens fyra hörn, inanför såväl som mntanför; och sedan sista deg:n af Tarragonss plundrirg ditber mean bestindigt stora massor at hk. Min h:de trott att dessa oantliga u nar skulle hasigt förtir: dem, syn rligast som elden cupphörligt undertö!s af kådig ved cch bestinktes med brörnvin, men man missteg sig; de ruitrande liken förstördes endast g nska långsamt ; cch de elcb asor s m kastade öfver fästningen och staden de mest stintarde ökhvöyflar, tilllvägabrege ej sin förstöring process utan meed ytter:ta lås gsomhet. Dessa edar liknade, poå både lårgt cch niöra hål, verkliga 2grundislågor ). ) Förattsten sf dessa reder, då för tiden militärintendent i Catalonien, hade fått det rysliga uppdraget av uppbräsna de trettiotusen liken i TerTgore. Det fens ej nog tyrkogiidar och grafsar för att betgrafva ett sådant oantligt antal offer, och Om men 6j sbyndet sig att bränna dem, skulle pesten uppkommit på stället. (Forts, följer.)