Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 3

hade med ea ädel ifver åtagit sig Monserrats maka; och då denna scdeare i följa af sina mödor och lidand:n hade allit i en svår sukdom hes sin väl, örarinna; h:de em af de bästa läkare i gereralqvarteret blifvit anställd hos hezne. Under denna tid hade Matarin, :om tsgit Pedro under sin vård, detat med henom ina irkomster och låtit honom bo hos sig. Pedro ansåg honom som en bror. Den pan som Monserrats make hace uppgjort för fromtiden var denna. Då hon ej kunde, utan att vara otacksam, livgre qverblifva bo: sin beskyddarinna, föresatte hen sig art begilva sg till Reus med sin olyckstamrat. Hon skulle der urde:rätta s:g om sina gamla sävner; hon skulle utan tvifvel der återfinna pågon medlera af fin fomilj som undsluppit krigets aror; cch der skulle Gud afgöra öfver hennes öde: Gud, Pecro Walls och kärleken. Dagen fire afresan hede Pequita uppdragit gui arreron at: gå och besöka mordhålan; bon ville veta något bestimdt om sn mans öde. Vi ha sett resultatet deraf. D.n Menue!s brorson hade gjot all uppinklig möda för :tt erhå!la några underrätteler utiffån; ban hade ej lyckats deri. Fan skulle ba velat göra en utfiykt utom st:den uncer Paquitas sjukdom, nen en string polis, som var tillsatt vid Torragonas partar, skule ej tillåtit honom att gå ut cch in efter behag. Ped;o kände inte ull landet. Emellertid börj:de en vis och ordentlig sdministritiin att i ordningstälas. Kommunikationerna mellan trakterna återställdes på nylt, vägarne voro ej mer farliga att btefara; ech dagen då de upga älkende afrese, var hela provinsen lugned; guerillosne började att besinna sig. Se bara hur de der liken brinnal!n sade samma morgon sergeant Matarin till en af coldaterna ef sin tropp, pekande på de ofant