Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 2

Kongl, Teatern, Figaros brölltp. Figaros bröllep samt Cosi fan tufte utvisa den högsta punkt, hvartill den komiska operan hittills lyftat sig, samt utgöra mönster af fulländning i denna genre. En hufvudsvårighet vid uppsättandet af denna opera är dess starka personal, synnerligast den qvinliga, hvaribland å minstone 3 roller fordra utmärkta artister. Det är i allt fall högst berömvärdt, att man ej låtit afskräcka sig från att upptaga operan, och ännu mera, att de medverkands förstått ingifva publiken det lifliga intresse derför, som vid hvarje representation uttalat sig. Almaviva har ökat hr Walins repertoir med en ganska lyckad roll: hans spel eger, få momenter afräknade, den hållning, som äfven ilidelsens ögonblick ej bör öfvergifva granden; bans sång står i öfverensstämmelse härmed. Hr W:s hufvudförtjenst består här, som wvid åtskilliga föregående tillfålien, uti rollens individualiserande, samt deri, att han ger den totalkarakteristik, och onekligen är han den bäste representant af Almaviva, som vi egt, åtminstohe på de sista 20 åren. De vackra förhojppaingar, som u:lle Michals sång redan förut väckt, hafva uti grefvianans parti till en stor del förverkligats och berät