Aftonbladet – 12 februari 1851, sida 2

äfrigt hoppas att hon ej må modfällas, blir då lt icke vårt fe!, utan deras som föranledt dessa anmärkningar. Vi kunne icke lemna detta ämne för dagen atan att omtala e:t rykte, att det skulle varaj fråga, att vid någon blifvande representation !! låta m:ll Fundin dubblera m:ll Michal i gref-l: vinnans rol!. Efter den framgång m:ll Michal nu haft, anse vi detta rykte likväl otroligt,! och nog att omnämna detsamma för att förekomma ena sådan åtgärd, om den någonsin skulle varit i fråga. ———— — I ,Wermländska Korre;pondenten läses följande artikel: Attentatet mot tidningspressen, De länge förutspådda och från riddarhuset förväntade veropen öfver tidningspressens frihet hafva nyligen låtit förnimma sig. En 1edamot har uppgifvit ett sätt att stäcka vingarae på denna frihet och ställa den i det yttersta beroende af nyckerna hos de mäktige, för medelst orimliga böter, högt uppdrifna depositionskapital samt koatroller af den mest despotiska art, Oo. 8. Vv. Men nu är verkliga förhållandet de, att i samma mån som tidningspressens verksamhet försvåras, så förstoras dess betydelse. Den tiknar, i detta fall, ångan, som spränger berg då den fjettras, och bartdunstar, då den är fri. Dea har samma egenskap som Promethei iefver, som återväxte, alltsom den afrofdjuret appåts. Vill man nu göra sig besvär att efterse, hvem som egentligen drabbas af de drakoniska lagar, med hvilka finkänsligheten åsyftar bålla pressen i tygeln — så upptäcker äfven den enfaldigaste lätt: att straffet mindre träffar tidningsutgifvarep, som ej mera den lisande publiken. Ty d2 skador den förstnämnde får vidkäonas, åtminstone i pekuaiärt hänseende, det måste han, medelst prisförhöjaingar å sitt blad, få ersatta af den sistnämade. Och att publiken af alla extra pålagor betalar dessa helst, det veta vi. Ea omtyckt tidaing b:höfver således föga oroa sig öfver sina synder. Bakom dess rygg sår allmänheten, tillreds med absolution. Spökrädslan för offentligheten har behof af luft. Dervid är ingenting att anmärka och -ynnerligast då man är så olycklig frukta att i spöket upptäcka sig sjelf. Men hvad som svårligen låter sig förklara är, att denna frukan ännu i våra upplysta tider qvarstår på samma grund ef båtnstiga fördomar och oef terrättlighet, som under medeltiden, då Faust misstänkt för uppfianingen af boktryckerikonsten, miste fiykta för munkarnes djeflatro. Månne våra dagars munkar äro mindre iatoleranta, då de förmena sig i trycksvärtan skåda det öppnade afgrundssvalget, uti stilarne idel besvansade monstrer och i sättaren sjelf drandröret till en förfärlig explosion? RE JENNY LIND, ett gyllene tidningsblad. I Boston har nyligen utkommit ett blad i det vanliga stora format, som de nordamerikanska tidningarne begagna, och för första gången inom wmionen tryckt med guldbokstäfver på elt utmärkt vackert och mjölkhvitt silkespapper. Det är ifrån början till slut egnadt åt den s. k. Svenska näktergalen. Jennys lagerbekransade byst, temligen lik, synes i en vignett mellan titelnamnen, omgilven af nordamerikanska och svenska ilaggorna, samt åtskilliga emblemer. Tidningen uppfylles af Jennys lefvernesbeskrifsing, med åtskilliga berättelser och anekdoter rörande henne, hvaraf flera nyare och här ännu okända; en del sånger, dels egnade åt henne, dels sådane som hon sjungit, och ibland hvilka finnas åtskilliga med så älskliga ord, att Jonatban, visar sig mer poetisk än man hos oss tror. Naturligtvis bar br Baraum, som förskaffat den stora unionen glädje att höra verldssånzerskan, äfven fått en liten del i hennes triumf. Man finner nemligea ett mindra porträtt af honom och äfven ea sammandragen lefnadsbeskrilning. Kongl, Teatern, Figaros brölltp. Figaros bröllep samt Cosi fan tufte utvisa den högsta punkt, hvartill den komiska operan hittills lyftat sig, samt utgöra mönster af fulländning i denna genre. En hufvudsvårighet vid uppsättandet af denna opera är dess starka personal, synnerligast den qvinliga, hvarihlard 3 minctane 2 rattar fardra utmärkta ar.