Aftonbladet – 11 februari 1851, sida 1

Anklsgen således icke konstituionen, ty dat är cke dan som lärer att begagna sig af republitea or att komma tiil k aredömat! (Bravo, bravo!) Eter denna utv:ck . hvarom vi äro nig an ene, går jag till andra äran en, i hvilza åsigterna äro mera delade. Man tar för några Jagar sedan uttalat trosbekännelser från de 5 tribun. behöfver ej göra samoch mina vänners trosbekännelse är genom våra omröstningar i densande församlingen. Men jag ranid va att besvara eit tal, som varit : mo: republiken. (Rörelse. — De flesta hiickar på Berryer.) Mina horvsar, man uppstälier oa den frågan i danna församling, hvartill den allmänna opinionen I3sar: till vår eller Elysges fördel. Och man kar 5 väl att sysselsätta siz med allmänna opinionen, ty den är vår domare; det är den som ger styrka ät agstiftanie församlingar. Men tillåten mig att siga att från denna församling hafva tal och lagar utgitt, hvilka äro föga egnade att draga den på vår sida, — tal, som under anfall på Eiyst2 battre tjena dess sak än dess egna försvarare skule kunna göra. (Lifigt bifoll på venstra sidan. Berryer rör sig på sin bänk.) Man har sagt för några dasar sedan att hr Bomaparte blef veld den 40 December eaf hat till repubiiken. Mina herrar, den allmänna opinionen, som den 40 December åstadkom vVilet med de dynastiska par.i roa, har äfven gjort det utin dem. Den har gjort det icke af hat till r pubiiken, utan af bat till främlingen, af hat till dem som de fira med sig, efser sig... (Liflig sensation. Enhälligt bifall på vensira sidan. — Sori på högra sidan.) Tillåten mig säga, att jag känner några familjer, inom hvilka jag icke räknar några bonapartister och endast få republikaner; men det kan jag försäkra at de icko heller äro royalistista, och att det skulle behöfvas ganska lång tid för att kunra förgäta 1815 års invas:on och derpå följande blodiga afrättningar. (Bravo, bravo! — Kuot på högra sidan.) Hvarföre dessa sorl?... Man säger: ni stjuter på egna trupper. Mig tyckes: att jag nu skjuter på trupper som gjort affall från oss. (Långvarig munterhet och bifal på venstra sidan.) Jag tillägger, att j hafven haft skäl till att i Wiiesbaden fördöma ,appellen till folket, ty en deeraf följande omröstning skulle hafva blifvit en graf för edra sista illusioner... (Handklappningar på venasira sidan. — Tys:nad på högra sidan.) Man sade oss för några dagar sedan att republiken var en neutral terräng, ett slags frihamn der hvarje parti kunde reparera sina båtar samt förse sig med lifsmedel och ammunition för den stora expedition som är utsatt till Maj månad år 41852... Jag vill nu göra eder en fråga: hvarföre skulle icke hr Bonap:rte göra på samma sätt, som j? (Skratt och sorl.) Om nu republiken skall snart störtas, hvar!öre skulle icke hr Bonaparte, som också är prins — ja, j:g tror, att han alltför ofia låter kalla sig så (skratt) — bereda sig på en s rid med grefyven af Paris eller grefven af Chatabord om arfvet af republikens ruiner? Hvarföre skulle opinionen vara strängare mot honom än mot eder? Ack, j ären al!ltför okloka, dcdå j bvarje dag upphöjen monarkien, sägande att den ensam kan rädda Frankrike!... Veten i hvad j gören? I tjenen endast kejsaredömets sak! (Sensattiop, — Lifligt bifall på venstra sidan. Leo de Laboorde I begär ordet. Flera röster: Ah, ah!) I Det är j som till stor del hafven åstadkommitt de fsror, öfver hvilka j nu beklagen eder, och om j lären svaga i siriden mot imperialismen, så är det derför att j ären rovalister. (Bravo, bravo! — Rörelse på högra sidan.) Om j viljen blifva stark2?, välan så ställen eder först på konstitutionens och sedan på republikens terräng, d. v. s. accepteren republiken, men licke en prekär, öfvergående republik, som endast är ett interimistskt experimen:alfält, utan en definitiv republik. Det har redan blifvit eder sagdt: man kan revidera konstitutionen, men icke republiken! (Bravo, bravo!) Sjelfva styrelserna kunna icke förändras genom en revision; en regering förändras endast genom revolution; och j veten att då folket gör revolutioner, gö: det sådana icke för eder. (Handkleappningar.) J sägen att denna regeringsform (republiken) är prekär, öfvergående, att vi endast experimentera: nåväl . . . hvem skall då vsra benägen attförsvara denna prekära regeringsorm, ifall den anfalles? Och denna nationalförsamling, utgången från insti:utioner, som snart skola försvinn, hvem skall bry sig om att försvara den? Hvem skall försvara denIna regering som förnekar sitt ursprung? — Nej, nej! Republiken är icke någotexperimentalfält; den lär gränsen, slutet för de experimenrter som Frankrike gjort i femtio år!... (Handklappaingar). Fraokrike har försökt den absoluta regerings:ormen: mnåI väl... Kejsaredömet har fallit oaktadt dess ära och t) kejsaren... Detta innefattar en dyster aning för -Idem som drömma om ett kejsardöme utan ära, utan snille, utan kejsare... (Bravo, bravo!) tl) Fraokrige har försökt detlegitima konusgadömet, och det qvasitegitima konungsdömet... Begge hade samma öde som kejsardömet. Hvart viljen j då vända eder?... — Till anackien... Frankrike har gått negationsvis tillväga: d:t har efter ars ällda försök förnekat alla monarkiens former. Om j nu förneken republiken, så bejaken i nagstionen; i förneken Frankrikes öden, som ugöra en negation af monarkien ... Och hvarföre skultllsn j icke tro på republiken, j imperialister, efter fångens på St. Helena stora falt? Och j, royalister, efter hvsd fom blifvit skrifvat af författaren tid M-moires dOutre Tombe! (S2nsation.) Hracföre tronj icke på republiken, då den ensam 2 för alla msaborgare är en rättvisan: och jemlikheI tens tliflykt. (Handulappningar.) I) RO tel