Aftonbladet – 11 februari 1851, sida 1

gezom en föruaderlig Försynens sktickelse, hade inlagt något lifsmedel. Men man kunda upptäcka derss tillhåll; och der, som öfverallt, skulle ce blifva obarmhertigt mördade. Don Manuel påminner sig att den förnämsta grafvird n i hvalfvet har en dörr, som man med möda kan upptäcka, och som tillsluter en inh:guvad, ivuvanför hvilken är en förnäm spanjors graf, för hvilken den blifvit upprest. I händelse af vy fara, skulle detta vara en ny tillflyktsort. Bulret af smugglarens steg hade bestämt Pedro Wulls att drega sig tilibaka unrder detta sista hvalf, med sin olycklige sårade. Ack! Presten var nära sitt slu!; och det var bans döds osslingar som återljödo utifrån, då Pedro, vid det h:n öpprade grafvårdens marmordörr, märkte den olyckliga Paquita. Knappt hede han slutat att i en hast berätta henne alla dessa detaljer, då ursinniga rop och ofta förnyade bössskott rysligt dånade på kort afstånd. eStore Gud! rop:r guitrrerop, maniär redan på kyrktrappen och falluckan har blifvit upplyftad.n vÅh, Goames bar störtat oss i olyckalm svarar Monserrets maka; a8n sökte en utgåingjur hvalivet och han bar upptäckt 0ss. Nya skjik, nya gevärsskott. Hör du, Paquita? Mördsrne nalkas. FKom Hvarthän? Under grafhvalfvet. Ensarmme ? Med en prest och döden.x Tillsammans ?n ,Mel kärleken och Gud. Ena förskräcklig strid ägdae i detta ögonblick rum vid iogången til grifihvalfven. Piraten, beväpnad från hufvud till fot, bestridde med bela sitt djerfva mod, inträdet för pågra soldater, rusiga af blodbadet. Olyckligtvis bade