Aftonbladet – 10 februari 1851, sida 2

Och han ? återtar hon med ironi, pekand på Estevan. Han! Sedan. Ni! Drick mer.n Blir det nog då till i morgon ? I morgon! Aro vi säkra på en timme Drick ! Smugglaren tömmer buteljen, såsom Paquit: önskade. Hen vill sedaa uppstiga och närm: sig Monserrat. Ej från er plats! sade Cataloniskan för skräckt, det minsta buller kan göra o:s för lorade.n Må vara,, svarade den tämda tigern; jag skall ej göra en enda rörelse. Säkerligen har jag aldrig kunnat gifva dig ett starkare bevis på tillgifvenhet och lydnad; men till belöning derför låt mig vidröra din band., P.quita lemnar honom den och han trycker den bårdt i sina Han har uan tvifvel ej glömt sin rysliga föresats; men han lugnar sig, han väntar. Monserrats maka kan ej lösgöra sig från den tankan, att ett eller annat ögonblick Gomes, skall draga sin dolk ur gördeln och mörda hennes make. Hon förblir stående bredvid honom, och liksom han, väntar äfven hon. O, ja! hon väntar och hoppas, iy hon har v hemlig plan. Smugglaren har ätit, han har druckit; han kall insomnä. Gomes har kommit till dem, umattad af anträngningar; sömnen måste förr eiler sednare ;emäktiga sig hovom. Paquita vakar och väntar. Verkligen börja också röfvarens ögonlock snart tt sluta sig; hans hufvud faller långsamt mot runnsväggen; bans andedrägt blir tung och låsande. Han har insomnat djupt. Nu sätter den faderlösa, böjande sig öfver ionom i mörkret, sitt beslut i verket; hon refvar efter hans gördel, lösgör sakta dolken, råntager honom pisto!erna, afväpnar honom ullkomligt; och lemnande åt sin man stålet ch eldvapnenp, säger hon: