Aftonbladet – 10 februari 1851, sida 2

tj Vi tycka i det hela ingalunda i!la om denns lifver kos Handelstidningens representationsman Idet skadar icke om också en och annan skulle j vara litet för het då så många äro ljumma. -Dessutom modererar sig väl den öfverflödiga altemperaturen med tiden. Det vore blott att ?lönska: 1:0 att den obekante riddaren i HanIdelstidningen icke genast vore färdig att fanaaltiskt utdöma alla som ej vi!ja dansa efter hans Ipipa; och 2:o att ban underrättade sig litet bättre om facta innan han på dem grundar L afgörande domslut. -) Detta sednare vore i närvarande fall så myc-ket mer alt rekommendera, som det synes att -Handelstidningen sjelf, i sin ifver att rekomn I mendera den ifrågavarande förklaringen af Bon.jdeståndets ledamöter, icke observerat, att denJsamma innehåller en klausul, hvilken isgaIlunda instämmer med hvad H. T. förut sjelf yrkat, då nemligen en väsentlig inskränkning Ideruti finnes gjord i valrätten, som enligt för;Jklaringen skulle stadna vid dem som skatta Idirekt efter andra ariikeln bevillningsförord ningen. En annan omständighet, som Handels Itidningen icke lärer känna, år att ett stort Jantal af Bondeståndets ledamöter, flere än de .Jsom underskrefvo förklaringen, vid en påfölande sammankomst öfverenskommo att nämnde -Iörklaring, bvaruti det heter att subskrihen Jterne på det närmasten anslöto sig till Ore I broförslaget, icke bör så förstås, att de skulle I motsätta sig allt som icke precist instämde Idermed, äfvensom de å andra sidan ansett den lifrågavarande klausulen icke böra tagas såsom deras definitiva åsigt. Vidare har Handelstidniogen lemnat ett nytt lprof på sin benägenbet att döma efter blotta Thbörsagor från den förstkommande, då den inInehåller följande: I sammanhang härmed och upplysningsvis vilja I vi icke underlåta att omnämna en sak, på hvilken vi önskade kunna tvifla, men hvilken enstämmiga berättelser försatt utom allt tvifvel. Aftonbladets örläggare, hr L. J. Hjerta, deltager nemligen i vissa hos Götheborgs representant, hr Wern, hällna konferenser, hvilka åsyfta ingenting mer celler mindre än åvägabringandet af ett sådant der förmedlingförslag eller uppkok på det f. d. hvilande förslaget med sitt förhatliga streck, som vi i början af denna uppsats omnämnt. Det låter visserligen icke otroligt, att man på et: visst håll önskar återupptagandet af det förkastade representationsförslaget för att under den i sådan! fall nödvändigt ånyo uppblossande striden emellan partierna kunna ännu några år få sitta i orubbadt bo. Men vi anse i sanning hr Wern vara för god att låna sig till redskep åt en sådan önskan. Att hr Hjarta skulle komma att i sin tidning försvara och uppbära ett sådant Weernskt förslag, gör ej särdeles till saken. Ty fo!ket skall aldrig gå in på att antaga något annat än Örebroförslaget eller ett som står i närmaste öfverensstämmelse med detta.n Alit detta visar att Handelstidningen numera icke har någon tillförlitlig Stockholmskorrespondent, ty en sådan hade kunnat gifva andra upplysningar om det här ifrågavarande ämnet. En sådan korrespondent hade bland annat kunnat berätta att vid den enda sammankomst, hos hr Wern, hvari br Hjerta deltagit, voro äfven hr Petre, domprosten Thomander, br rådman Björk från Götheberg, br rådman Bi!lström, samt flere andra ledamöter från preste-, borgareoch bondestånden närvarande. Det anstår os: icke att här meddela hvad som talades vid nämnde enskilda konfereas; hvad vi deremot kunna tjena med, är att i korthet nämna hvad Aftonbladet tänker i afseende på! representationsfrågans behandling in momento. Hufvudsaken synes oss neml. för närvarande vara att söka ett sådant programm som kan balva för sig chancen att vinna den största pluraliteten bland dem som kunna och vilja verka på saken; att man i detta afseende egeutligen har att afse det resultatet af detta programm blir en verklig förbättring som gifver åt folkviljan en bestämd och mera afgjord in flytelse, än den ovissa, som det hvilande förslaget hade lemnat, men att om blott dettal resultat uppnås, kan det för öfrigt vara temligen likgiltigt huru förslaget zchematiseras, endast att det blir någorlunda enkelt och lättfattligt. Det hufvudsakliga i detta hänseende beror till en början på konstitutionsutskottets ledamöte-. Det vore derföre önskligt om talrika konferenser af riksdagsmän nu snart kunde hållas just till ledning för utskottets ledamöter att kunna inbemta, hvilken version eller form skulle kunna påräkna det mesta understödet. Vi förutsätta dervid såsom gifvet, att sådana sammankomster icke lära komma att bevistas af andra än dem, som vilja en verkligt liberal reform och icke af dem, som, i sitt innersta nemligen, äro rädda för det demokratiska elementet. Under denna förutsättning synes då också den första regeln, och den enda som kan leda till någonting i framtiden, böra vara en allmän öfverenskommelse, att sedan hvar och en haft tillfälle att tillkännagifva sina tankar, alla må förena sig om det beslut som kommer att fattas af majoriteter, och sedermera söka vinna det största möjliga understöd deråt. Stående på en sådan basis skulle konstitutionsutskottets li berala afdelning ostridigt hafva den bästa utgåogspunkt den kan få, för att ej arbeta förgälves. RR a a a Och han ? återtar hon med ironi, pekande på Estevan. ä Han! Sedan. Ni! Drick mer.n