Aftonbladet – 10 februari 1851, sida 2

de friare institutioners utveckling i Danmark, hvilka stå i sammanhang med den nya grundlagen, som der i flera afseenden på ett tidsenligt sätt förenat representativa former med den monarkiska principen. Med ett ord, man befarade, att det var fråga om att sammanhålla ett motstånd till sjelfva denna grundlags fortfarande bestånd, sådan den nu är, och detta icke utan skäl, då inom en del af danska byråkratien några symptomer derttill visat sig. Emedlertid har nu denna fruktaan visat sig så till vida obehöflig, att förenirngen på ett ganska öppet sätt förklarat sig förr grundlagen, och saken är i vår tanka så vigtigg, att vi anse oss böra meddela, efter danska tidlningarne, på orginalspråket den adress, som föreningen afsifvit och hvarå underskrifter nu upptagas ifver hela Danmark, samt af de flesta bland andets största godsägare är undertecknad. Den yder sålunda: Allernaadigste Konge! I denne Tid, da vigtige Anliggender perme sig en Afejörelse og store Spörgsmasl, der paa det dybeste have baveget Folket, skulde finde en Lösning ved Forhandlinger med det megtige Udland, gaaer igjennem Samfundet en Uro, Haab og Frygt om mangehaande Ting; i saadanne Öielblikke vender Tanken sig nest Gud til Majesteten, Statens Overbhoved; tillad derfor, allernaadigste Konge! at vi udtale, hvad der ligggr os paa Hjerte. Deres Moajestet har i Overensstemmielse med deres trofaste Folk ladst udgaa en Grundlowv, der er den faste Grund, hvorpaa det danske Folk skal bygge sin Fremtlid. En Frihed, given af fri Kongelig Villie, er tilsagt Riget, og til vor Tröst see vi den uivorlige Villie angaaende Rigets Udelelighed udtalt red de Ord i Grundloven, der varetage Hertuglömmet Slesvigs Stliling i Riget, under Forbehold Alt, hvad denne Stilling maatte gjöre nödvendigt. Deres Mejestet! Det er vort Haab, at denne Ri;ets Udelelighed og Statsdelenes Forhoid vil medföre en tryg og rolig Vedbliven af den ä Grundloven bilsagte statsborgerlige Frihed. Vi dölge ikke for os selv, at denne Statens Lov ligesom ethvert menneskeligt Värk kan have sine Ulemper; men ligesom vi troe, att dette Verk har orudsat alle Statsborgeres Medbjelp til Fuldförelsen Mu dets Tanke, saaledes ere vi ogsat beredte paa ut bidrage Vort til den gode og garnlige Udviking, idet vi slutte os om Thronen oj Loven. Agtelse for egen og Andres Ret er endou saa.dybt otfästet i dst danske Folk, at Misbrug af Friheden kke bör befrygtes; Reformerne, som skulle give Frieden Liv og Tilverelse, bör forventes at ville komme elgjörende og forsonende ad forfatningsmessig Vei g ved giensidig Imödekommen; derfor holde vi aa Forjalningen og paa dens rette virksomme Brug; derfor er det vort Udsagn, att der i Dannark ikke vil findes nogen Mand, son om end sor Tilstand kan trues af Verdensforholdste, vil forlade in Konga, hans Tilsagn, hans Frihedrerk. Herom have vi ved vore Underskrifter vwillet afeege Vidneshyrd og bringe det herved for Thronen, sydendse vor Konge trofast Hilsen. Januar. 1831.